Laxfiske stoppas

Hallå!

Lite sent men bättre det än aldrig...

I Sydsvenskan och i Svenskan kan man läsa om en rolig nyhet och en både rolig och glädjande sådan...

Nyheten i Sydsvenskan http://www.sydsvenskan.se/sverige/testikelbitande-fisk-fangad-i-oresund/ kan väl mer ses som en kuriositet, det lär nog inte bli ett livskraftigt bestånd av dessa nötternas fiende. Eller vad tror ni?

Angående den andra nyheten, i Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stoppar-fiske-av-vild-lax_8359546.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20130813 , så skulle man kunna säga med ett leende; äntligen! Våra dioxindrypande salmonider gör nog sig bättre som rom- respektive mjölkebehållare än som varmrökt pålägg på förrättstoasten.

/T

Färnafiske 

Jag hade tänkt att delge lite tips på färnafiskeri och metoder till detta.

Först vill jag poängtera att jag inte anser mig vara någon expert, ej heller att mina tips passar alla och överallt.

Enligt mig är det mycket viktigt att studera ett vatten innan man fiskar färna. De erfarenheter som jag har är att de gillar alla möjliga typer av vatten men att det varierar en del under året. Dock finns det som alltid undantag som bekräftar regeln.

Tider

Riktigt tidigt vårfiske efter färna bedriver jag gärna i lugnare stryk eller i rena bakvatten. Detta är den tråkigaste formen att fiska efter dem, tycker jag. Oftast glest mellan huggen och vädret brukar man ju inte heller njuta av om man är frusen som jag. Men, och detta är viktigt, de är ofta i riktigt bra kondition. Jag har tyvärr inte lyckats fullt ut på detta tidiga vårfiske men jag har fått en del fiskar och de är som sagt i bra kondition.

April-Maj, den hetaste perioden för stor färna. Det gäller att pricka rätt tid i maj, leken kan gå fort.

Sen vår/försommar, typ juni - kul fiske, men ofta utlekt fisk. De är inte sällan förhållandevis lätta att få upp till ytan då de stiger och tar bröd. Jag har i år (2013) fått två fina fiskar under denna period på 2440 respektive 2680 gram. Dessa fiskar var lite "halvt" utlekta alternativt att de gått upp efter leken. Jag tror inte att alla fiskar leker samtidigt och jag tror även att de leker i omgångar vilket gör att jag tycker det kan vara värt att fiska efter dem även om merparten av fisken lekt och är tunna.

Sommar- och höstfisket är ofta skönt och man kan få ett bra mängdfiske, jag brukar dock inte hitta de riktiga topparna denna tid på året.

Vinterfisket, i England är detta den period som anses som en av de bästa på stor fisk. Vet inte om vi kan jämföra oss här i landet då klimatet brukar vara barskare. Men milda vintrar borde vara hyfsat jämförbara. Jag ska allt prova om och när tillfälle ges, det är bara att hoppas på att de förbannade snö- och isvintrarna håller sig borta.

Sent på kvällen är ofta riktigt bra för större fisk.

Metoder

Bottenmete - Jag brukar köra två typer av bottenmete när jag fiskar färna. Detta är beroende på tid på året, vattnets/platsens utseende och till viss del vilket bete jag använder. Den första tacklingen jag använder är ett klassiskt paternoster, omvänt eller inte det beror på hur jag vill presentera betet.

Ett paternoster-tackel i detta fall försett med en feeder. (Bild lånad av metetorget.com)

Den andra upptacklingen har ett varierande utseende men principen är att sänkena ska vara så lätta att bete och riggen studsar eller rullar med strömmen. Beten som jag kör till denna upptackling är burkskinka (så kallad Spam eller olika medisterkorvar), bröd (då studsar tacklet mer, snarare än rullar), räka om strömmen är stark nog.

Variant två på upptackling för färna. Tacklet rullar/studsar längs botten. Funkar uppenbarligen för barb också;) Lekandet som syns på bilden har inte jag på min upptackling men kan ju vara fiffigt om man snabbt vill ha på ett päronbly eller liknande och slippa byta hela tacklet.

(Bild lånad av www.gofishing.co.uk )

När jag tacklar upp den första varianten av bottenmete så kan jag välja om jag vill fiska med feeder eller inte. Betena jag använder är i princip samma som jag använder vid den andra upptacklingen men jag använder sällan korv/skinka vid detta fiske då jag inte tror att denna tackling presenterar detta bete på ett bra sätt.

Flötmete - När jag använder flöte efter färna så är det i huvudsak med någon typ av avonflöte som jag fiskar. Ibland vill inte fisken gå upp och ta beten på ytan men man ser att de stiger men vänder precis under, då har detta varit en metod som skördat framgångar. Detta speciellt på platser som inte lämpar sig särskilt väl för bottenmete. Exempelvis där det är riktigt mycket skit på botten och där det är lätt att fastna med sänken. När jag fiskar på detta sätt så gör jag ofta som så att jag kastar/skjuter ut beten (typ maggots, bitar av räka, majskorn etc) som får driva med strömmen neråt. Sedan droppar jag i flötet och samtidigt som det driftar neråt så skickar jag ut en liten skur av beten runt flötet och krokbetet. Huggen är nästan alltid riktigt tydliga och flötet dras ner snabbt under ytan. Men det gäller att vara snabb i mothugget ändå då färnan ibland spottar snabbt. Därför är linkontroll A och O. Inga linbågar som gör att flötet draggar, vilket medför att betet inte uppför sig onaturligt och vilket även försvårar mothugget, får förekomma.

Flytbröd - Den enligt mig roligaste metoden! Simpelt och spännande. En krok och brödbit är det som behövs. Jag alternerar mellan en krok i storlek 6-4 och inte sällan utan snarare oftare ganska stora krokar i storlek 2-1. De stora krokarna har fördelen att man får bättre krokning och jag har inte märkt av att fisken skulle skygga direkt. Som kroktafs brukar jag använda nylon- eller fluocarbonlina med diametern cirka 0.30, upplever inte heller att detta påverkar fisken i avseendet att de skyggar och det är skönt att ha lite att sätta emot när de rusar mot närmsta samling rötter på botten.

Mäskning...

...Bedriver jag för det mesta sparsamt när jag fiskar färna. Dock har jag märkt att man kan få igång dem rätt bra och skapa en konkurrenssituation om man loosefeedar med olika beten i anslutning till en bättre ansamling av fiskar. Ofta är det så att när man fiskar färna och fångat en eller ett par på en plats så dör fisket ut, antagligen för att man skrämmer bort övrig fisk. Vid platser som är tajta och där man fiskar med precision i små bakvatten eller mellan buskar som hänger över vattnet etc är det ibland en fördel att mäska. Detta gör jag för att hålla kvar fisken. Då de arbetat upp en konkurrenssituation om maten (se ovan) så upplever jag det som om de inte bekymrar sig alltför mycket om att deras polare åker jojo upp och ner i vattnet. Denna typ av strategi/taktik använder jag dock bara när det är hyfsat varmt i vattnet för att inte riskera att jag mäskar fisken mätt. När det är kallt i vattnet mäskar jag endast med ströbrödsmäsk med tillsatta smaksättningar, detta för att skapa doftstråk som lockar i fisken. Sedan loosefeedar jag ut ett fåtal beten i närheten av mitt tackel om jag märker att aktiviteten är god, annars väntar jag på att de ska finna mitt bete. Jag kan rekommendera Brännis ostdip, monstercrab spray eller dip (oavsett tillverkare) och andra smaker som luktar mycket, för att skapa bra doftstråk (under fiske när det är kallt i vattnet).

Beten

Färnor verkar käka allt. De beten jag använder mest är räka, ost, bröd, korv/skinka och ibland maggots. Jag har även tillverkat ostpasta som jag ska använda och utvärdera på turerna under den kallare delen av året. Annars får folk dessa fiskar på allt ifrån jigg/drag/spinnare till frukter av olika slag. En allätare helt enkelt. Det känns som att det är svårt att fiska med för stort bete efter färna. De har stora munnar och verkar få in hur mycket som helst i dessa och i sina bukar. Jag har många gånger fått fisk som spytt upp bröd, räkor och annat som jag loosefeedat ut på mina fiskeplatser. Man kanske skulle kunna kalla färnor för fiskvärldens labradorer - så länge det finns något som verkar ätbart så äter jag. Dock händer det givetvis att även dessa simmande soptunnor är tröga och svåra att få att äta, men det är då som vissa av de småtrixen som jag beskrivit ovan kan vara bra att ha (flötmetet är ett lysande exempel, då detta gett mig fisk som varken stigit på bröd eller tagit på bottenmete). Sedermera kan fisket vara segt runt leken, men det är ju inget unikt för färnan.

Jaja, hoppas ni fick ut något av denna lilla artikel. Som sagt jag är ingen expert utan detta är vad jag har upptäckt och funnit framgångsrikt, jag kommer säkert att revidera mycket av det jag sagt och beskrivit när jag skaffat mig ytterligare erfarenheter!

Over and out!

Multefiske

Hallå!

Det är nu 5 år sedan jag fiskade multe för första gången. Det året fiskade jag dem intensivt och lyckades norpa ett par. Sedan dess har jag inte kommit mig för att göra något allvarligare försök. Men i år har jag fått upp suget mer och mer, så jag och en polare bestämde oss för att ta ett pass ihop.

Vi åkte iväg tidigt på morgonen för att vara redo när morgonens första ljus spred sig över platsen vi valt för fisket. Vi mäskade lite med bröd och langade ut våra bottenmete med samma agn som mäsket bestod av. Ganska omgående fick vi kontakt i form av försiktiga pill som via linan fortplantade sig till spötopparna. Till saken hör att vädret inte var det bästa tänkbara för multe. Det var blåsigt, allmänt kyligt och jobbigt. Så den snabba responsen på mäskningen var glädjande. Vinden gjorde det även lite trixigt att kunna få en bra nappindikation. Trots nappen bytte vi plats då vinden tilltog än mer. Nu hade vi vinden i ryggen och det var betydligt lättare att se huggen. Jag brände rätt omgående en bra hugg. Det är lätt att bli het på gröten och multen verkar ofta behöva lite tid innan man kan kroka den.

En tid senare var det min compadre som fick napp. Den lyckades han kroka och det blev en bra fajt. Dock vann fisken, lite retligt, då den lyckades skava av linan mot något i vattnet. Surt! Men vi fortsatte i gott mod. Vi hade aktivitet och det nappade lite till och från men ingen lyckades vi kroka. Sedermera började även aktiviteten avta och vi, men främst min kompis som tappat fisk, började misströsta. Surt att åka hem och registrera en bomtur när vi faktiskt drillat fisk. Då, precis innan den tid som vi hade satt upp som sluttid för fisket så fick el compadre ett napp, han nitar och fast fisk. Drillen är hård och fisken tillåts inte att ta någon lina. Dessutom fiskar den lycklige drillaren med centerpin vilket adderade lite tjusning till beskådandet av fajten. Efter ett väl utfört arbete lyckas slutligen fisken att guidas mot håven i vilken jag håller. En lugn håvning av undertecknad och fisken är i hamn, både bokstavligt och bildligt talat!

Trots risigt väder med jobbiga förhållanden kan vi summera en trevlig och i mina ögon godkänd tur. Fisken vägdes in på dryga 1,7 och var således ingen gigant bland våra svenska multar, men en multe är en multe och multen bör bli respekterad för just det den är, en multe;)

Jag bifogar en liten bild på fisken och fångstmannen med centerpinen;

Jag kommer alldeles säkert bege mig ut på nya eskapader efter denna "havskarp" snart igen. En lurig, svårflörtad och stark fisk. Den har egentligen allt som en bra sportfisk bör ha. Tills dess och innan jag förhoppningsvis kan redovisa ytterligare lyckade expeditioner;

Over and out!