Hallå!
Under november/december till mars, eventuellt tidig april brukar jag fiska en hel del gädda. Eftersom jag tycker att jerkfisket och spinnfisket både är tröttsamt och ganska tråkigt så är det mete som jag praktiserar. Jag fiskar gädda nästa enbart denna tid på året, detta då de är i bäst kondition då och jag är alltid ute efter stora gäddor när jag fiskar gädda. Att fiska gädda för att ha ett bra mängdfiske attraherar inte mig.
Jag kommer här att beskriva hur jag fiskar gäddan. Riggar, platsval, och tid är aspekter som jag kommer att ta upp. Det jag tar upp här är ingen sanning och givetvis varierar fiskemetod, strategi, tid etc. från plats till plats. Mina erfarenheter är som sagt mina och utgår från mitt fiske, val av plats, metod och bete. Eftersom jag oftast fiskar gädda i ett fåtal vatten i min närhet så är det utifrån dessa vatten som jag beskriver gäddfisket. I framtiden kanske jag rent av kommer att revidera dessa erfarenheter, teorier och i vissa fall "sanningar" som jag tror på då jag fått än fler erfarenheter att reflektera och teoretisera kring:)
Platsval
Denna tid på året så söker jag oftast gäddan i åar och då i dessas bakvatten eller lugnare partier. Även små, men viktiga, "strömskydd" i form av ett nerfallet träd, inbuktning i strandbrinken, bakom växtpartier och djuphålor är heta platser att söka fisken på. Fisket är för det mesta ganska trögt vid denna tid, men man kan belönas med fiskar i bra format med grym kondition. Ett vanligt fenomen som jag upptäckt vid ett flertal tillfällen är att fisken kan stå väldigt koncentrerat på små ytor när vattnet är kallt och framförallt när det närmar sig leken. Jag antar att det är för att de helt enkelt vill stå på bra ståndplatser och att det inte kryllar av sådana i åarna. Detta kan leda till att det helt plötsligt kan bli korta men intensiva huggsexor. Ofta infaller aktivitetsperioderna i gryningen och under eftermiddagen, alla fall där jag fiskar. Anledningen till detta, tror jag, är att på morgonen triggas fisken av det första jaktljuset och att det på eftermiddagen är att vattnet värmts upp något och detta gör fisken mer aktiv och benägen att söka föda.Eftersom många av fiskeplatserna är nära strandbrinken så går jag alltid väldigt försiktigt fram till fiskeplatsen. Jag undviker att göra mycket väsen av mig och klampar inte runt på fiskeplatsen. Det har hänt mer än en gång att jag sett fiskar skjuta iväg som torpeder när jag närmat mig vattnet oförsiktigt. Vibrationerna i strandbrinken kan man känna tydligt själv om man sitter ner och någon går runt på fiskeplatsen. Tänk då hur dessa fortplantar sig i vatten som har en ännu bättre förmåga än exempelvis luft att förmedla ljudvågor.
Tid
Jag brukar som sagt fiska gädda under de första månaderna av året. Ibland hindrar isen mitt fiske och ibland är det för högt vatten i åarna på grund av snösmältning. Jag tycker det är riktigt hett att fiska då ån går från högt grumligt vatten till ett mer normalt vattenstånd med klarare vatten. Bra är även när det har varit ett jämt flöde en längre tid och sikten i vattnet är god. Jag är av övertygelsen att gäddan helt enkelt inte jagar när det är högt, strömt och grumligt vatten. Då tror jag att de står och trycker vid någon skyddad plats. Att det dessutom är grumligt tror jag inte gör saken bättre då dessa fiskar, enligt mig, primärt jagar med synen. Men givetvis går det att få fisk vid grumligt vatten också. Gäddan har trots allt både sidolinjen, hörsel och luktsinnet att ta hjälp av vid jakt. Även mildare perioder med gråmulet väder anses som bra. Jag håller med till viss del. Men jag har haft riktigt bra fiske vid kalla klara vinterdagar med solsken. Då har det dock varit på eftermiddagen som fisket varit hett. Detta tror jag för att gäddan stått och värmt upp sig på lämplig plats och fått sug efter käk.
Vilken tid som är bäst under dagen varierar lite med vädret och hur långt året lidit. I januari har jag haft bäst fiske vid lunch och eftermiddag. Antar att det är varmast då och att jaktljuset är bäst vid lunchtid. Tvärtemot vad många gäddfiskare som fiskar i skärgårdar och sjöar säger så gillar jag som sagt att det är klart och solsken så tidigt på året. Solen värmer lite då och fisken drar väl nytta av detta.
Mitt gädd-PB på 15100 gram |
Trevlig knubbis, cirka fem kilo. |
Riggar
När och då fåtal gånger jag fiskar från båt så fiskar jag med ett klassiskt flötmetetackel. Detta är tämligen basic. Lämpligt gäddflöte som är blyat så att det inte ligger precis med toppen över ytan och en tandemkroktafs där betesfisken apteras. Annars är det oftast bottenmete som jag bedriver. Då kör jag med "sunken float pater noster" som engelsmännen kallar det. På klarspråk är detta ett paternoster-tackel där betesfisken tvingas upp från botten med hjälp av ett flöte. Givetvis är där andra saker som avviker från ett vanligt paternoster, och jag kommer nu att beskriva hur jag konstruerar ett sådant tackel.
Ett schematisk bild på hur ett sunken float pater noster tackel ser ut. (bilden lånad av: http://www.customrigz.co.uk) |
Grunden till tacklet är flötet med en så kallad uptrace. Uptrace är egentligen bara en övertafs, vilket måste vara med om gäddan tar betet underifrån och genom detta riskerar att kapa huvudlinan ovanför tafsen.
Två typer av övertafsar med tillhörande flöte, dessa fiskas oftast och enligt mig bäst, under ytan. |
Här ovan är två typer av flöte med uptrace som jag använder. Den ena övertafsen har flötet apterat på sig, och då med en stoppknut som gör att jag justera djupt som jag vill ha flötet på. Detta kan vara vettigt om man fiskar på ett ställe där det finns platser som är både djupa och väldigt grunda att välja på. Det är inget problem om det är djupt, men om det är grunt justerar jag så att flötet sänks under ytan och inte ligger på densamma. Detta för att undvika att ytström och eventuell vind tar flötet. Den andra riggningen har till skillnad från den andra varianten övertafsen under flötet och flötet är fixerat. Denna rigg har nackdelen att det inte går att justera flötet om det skulle behövas. En annan skillnad på dessa riggar är att den övre har ett enkelt trevägslekande där fjäderringen fäst vid kroktafsen och i den undre i linan till sänket. Övertafsen på understa bilden har ett justerbart flöte samt att istället för ett vanligt trevägslekande så är kopplingen till kroktafsen konstruerad som en helikopterrig med fördelen att betesfisken kan röra sig mycket mer. För nappindikation så kör jag med nappalarm och en vanlig hanger/swinger. Jag använder inte de klassiska hangersen som saluförs för gäddmete. Det är dem som man fäster på en bankstick baktill och som gör att man kan fiska med öppen bygel. Jag har aldrig märkt att gäddorna spottar när de går mot baitrunnern på rullen. De snarare boltar (krokar sig själv mot tyngden av tacklet) fast på denna typ av riggning.
Kroktafsarna är vanliga gäddtafsar som jag själv tillverkar. Det finns en uppsjö av vajer, coated, non coated, 7 strands till 47 (finns antagligen hur många strands som helst.) med mera, med mera. Men jag menar att gäddan sällan är tafsskygg i de vatten jag fiskar så jag komplicerar inte det så mycket utan kör på vanlig Drennan 7 strand wire i olika dragstyrka. Den krokstorlek jag oftast använder är 6 eller 4. Helst krokar som inte är så tunntrådiga och kemvässade, detta då jag upplevt att de böjs lättare och då de inte går att vässa om de har blivit trubbiga.
Vårgädda 12100 gram.
Skaplig fisk tagen på flötmete från båt.