... har bestått av vind och när inte den varit i tagen och hindrat intressant fiske så har frostgraderna gjort sitt och lagt ett lock på de fiskemöjligheter jag var intresserad av. Men det har även skett glädjande saker under januari och februari (så här långt). Jag kommer i år att fiska i (minst) två trevliga syndikatvatten med potential på storkarp men även annan fisk. Är det i år jag får en fin gräsis månne? Att fiska gräskarp av lite size har länge varit en liten dröm och mål jag haft. Detta för att slippa, med andan i halsen, tjuvfiska diverse golfdammar och liknande. Jag är inte heller beredd på att betala en halv månadslön, lite överdrivet men, för att få fiska på på karparna i vid Vittskövle.
Jag har kommit ut på ett ytterligare fiske sedan senaste rapporten. Denna gång var det återigen torskfiske med Vandia. Som vanligt när jag är ute med dessa turer på vintern är fisket ofta lite trögt och det är en del felkrokningar som sker (har varit inne på det tidigare). Glädjande var att jag fick fisk som tog på mina upphängare som var i form av tobisar (fina jiggar som jag inte vet om de saluförs längre). Även någon felkrokad fisk fick jag, som jag faktiskt behöll för att den var krokad på ett vidrigt sätt. Jag mår som sagt lite illa av det och känner att det osportsligt att ta med en sådan fisk. Men jaja.
Även karpfisket som jag tycker är så roligt och givande har fått sig en slev kritik av en skribent på Fria Tidningen. Nette Enström som skribenten heter, gav sig i kast med att kritisera den tvivelaktiga etik, som hon anser det vara, i att fiska upp en fisk och posera med den för att sedan låta den simma hem igen. Hon menar att det är djurplågeri, som vi sportfiskare utsätter fisken för, bara för att blidka våra egna drifter och egon. Och ja, jag håller till viss del med. Visst är det djurplågeri. Att fiska är per definition och i viss mån någon form av djurplågeri. Jag har dock tagit ställning för att jag tycker att det är okej. Är jag en sjuk och perverterad människa? Måhända, men jag kommer att fortsätta med sportfiske tills det är förbjudet enligt lag och antagligen även om det skulle bli förbjudet.
Det som missas i kritiken är att just sportfiskare är bland de största ivrarna för friska, oförorenade vatten och att sportfiskeföreningar runt om i landet samt vårt förbund, sportfiskarna, gör mycket för att göra vattenmiljön i hav och sötvatten bättre. Fiskbestånden gynnas helt enkelt av intressegrupper likt vår. Sedan händer det att enskilda fiskar får vara med om traumatiska händelser likt att bli fångade. De verkar dessutom inte tycka att det är alltför skrämmande att bli fångade då jag har några egenupplevda erfarenheter av att fiskar som jag precis fångat, inom loppet av några minuter till någon halvtimme efter tillbakasläpp nappat på mitt bete igen. Våra kära karpar växer dessutom så att det knakar i många kända karpvatten. Djur som lider torde väl snarare tappa i vikt om de skulle må jättedåligt?
Egentligen orkar jag inte dra i denna debatt mer men jag tycker bara att vissa argument och fakta i ovannämnda skribents text haltar och felaktiga.
Till helgen blir det förhoppningsvis lite fiske i någon av våra åar om isen har försvunnit i tillfredsställande grad.
Over and out!
/T
fredag 7 februari 2014
fredag 17 januari 2014
Torskfiske Öresund
Tja,
var ute för att se om jag kunde plocka någon fin torsk för några dagar sedan. Rapporter om mycket bra fiske och en hel del fisk över tio-strecket gjorde mig förhoppningsfull.
Fisket skulle dock visa sig vara trögt. Jag fick två godkända fiskar. Det var en hel del felkrokningar på båten, vilket jag tycker är synnerligen tråkigt. Många kör med överdimensionerade krokar, och då vi fiskar på bulor så rycks en del fisk fast. Efter den storm av kritik som uppkom efter en viss, vinklad dokumentär för några år sedan, så trodde jag att vi sportfiskare hade rannsakat oss själva.
Jag anser att man borde avbryta fisket på en bula om man ser att mycket fisk felkrokas. Det kom inte upp något stort, den största fisken jag såg låg på cirkus 6 kilo. Två mattorskar fick jag med mig hem i alla fall och dessa var tack och lov krokade i munnen. Jag felkrokade även fisk jag med, men jag bytte till enkelkork på mina drag då. Man kan inte alltid undvika felkrokningar, men när det sker MÅSTE man rannsaka sig själv, och sitt val av utrustning.
SKÄRPNING ni som är ute och fiskar torsk på bulorna. Jag vet att de flesta seriösa sportfiskare gör allt för att undvika felkrokningar och byter drag mot jigg, trekrokar mot enkelkrokar, storlek på krokar eller avbryter fisket om de märker att man bara felkrokar. Men ibland känns det som att det på turbåtarna finns folk som anser att allt de krokar ska med hem bara för att de har betalat för turen.
Hur ska vi som sportfiskare kunna, med gott samvete, kritisera bla. vissa yrkesfiskares tveksamma metoder etc om vi själva beter oss som girig svin?
Är det kul att "räkna" en fisk som uppenbarligen inte varit intresserad av ens drag?? Fiskar som är krokade i rygg, buk, stjärt, har uppenbarligen inte varit alltför sugna på att nappa. Detta är som om jag hade fiskat med en häckla med stora trekrokar i en grund lekvik efter gädda. Hade en ryckt gädda varit något att känna sig glad över??!!
Ett tips kan vara att köra med en gummimak i övre fjäderringen och att inte ha några krokar på den nedre, detta brukar funka. Felkrokningarna minskar otroligt mycket genom detta. Ett annat tips är att ha maken som krok nederst eller att använda en lämplig enkelkrok.
GLÖM ej heller att skriva på protestlistan mot den bokstavliga utsugningen av Disken i Öresund. En sandsugningsbåt suger upp sand från detta känsliga område för att ha som utfyllnadsmassor i Köpenhamn... Helt sjukt!
Skriv på här:
http://www.skrivunder.net/stop_odelaggelse_af_disken_i_oresund
var ute för att se om jag kunde plocka någon fin torsk för några dagar sedan. Rapporter om mycket bra fiske och en hel del fisk över tio-strecket gjorde mig förhoppningsfull.
Fisket skulle dock visa sig vara trögt. Jag fick två godkända fiskar. Det var en hel del felkrokningar på båten, vilket jag tycker är synnerligen tråkigt. Många kör med överdimensionerade krokar, och då vi fiskar på bulor så rycks en del fisk fast. Efter den storm av kritik som uppkom efter en viss, vinklad dokumentär för några år sedan, så trodde jag att vi sportfiskare hade rannsakat oss själva.
Jag anser att man borde avbryta fisket på en bula om man ser att mycket fisk felkrokas. Det kom inte upp något stort, den största fisken jag såg låg på cirkus 6 kilo. Två mattorskar fick jag med mig hem i alla fall och dessa var tack och lov krokade i munnen. Jag felkrokade även fisk jag med, men jag bytte till enkelkork på mina drag då. Man kan inte alltid undvika felkrokningar, men när det sker MÅSTE man rannsaka sig själv, och sitt val av utrustning.
SKÄRPNING ni som är ute och fiskar torsk på bulorna. Jag vet att de flesta seriösa sportfiskare gör allt för att undvika felkrokningar och byter drag mot jigg, trekrokar mot enkelkrokar, storlek på krokar eller avbryter fisket om de märker att man bara felkrokar. Men ibland känns det som att det på turbåtarna finns folk som anser att allt de krokar ska med hem bara för att de har betalat för turen.
Hur ska vi som sportfiskare kunna, med gott samvete, kritisera bla. vissa yrkesfiskares tveksamma metoder etc om vi själva beter oss som girig svin?
Är det kul att "räkna" en fisk som uppenbarligen inte varit intresserad av ens drag?? Fiskar som är krokade i rygg, buk, stjärt, har uppenbarligen inte varit alltför sugna på att nappa. Detta är som om jag hade fiskat med en häckla med stora trekrokar i en grund lekvik efter gädda. Hade en ryckt gädda varit något att känna sig glad över??!!
Ett tips kan vara att köra med en gummimak i övre fjäderringen och att inte ha några krokar på den nedre, detta brukar funka. Felkrokningarna minskar otroligt mycket genom detta. Ett annat tips är att ha maken som krok nederst eller att använda en lämplig enkelkrok.
 |
| En hel del båtar ute på sundet. |
GLÖM ej heller att skriva på protestlistan mot den bokstavliga utsugningen av Disken i Öresund. En sandsugningsbåt suger upp sand från detta känsliga område för att ha som utfyllnadsmassor i Köpenhamn... Helt sjukt!
Skriv på här:
http://www.skrivunder.net/stop_odelaggelse_af_disken_i_oresund
tisdag 10 december 2013
Gäddmete - en av vintern och vårens höjdpunkter
Hallå!
Under november/december till mars, eventuellt tidig april brukar jag fiska en hel del gädda. Eftersom jag tycker att jerkfisket och spinnfisket både är tröttsamt och ganska tråkigt så är det mete som jag praktiserar. Jag fiskar gädda nästa enbart denna tid på året, detta då de är i bäst kondition då och jag är alltid ute efter stora gäddor när jag fiskar gädda. Att fiska gädda för att ha ett bra mängdfiske attraherar inte mig.
Jag kommer här att beskriva hur jag fiskar gäddan. Riggar, platsval, och tid är aspekter som jag kommer att ta upp. Det jag tar upp här är ingen sanning och givetvis varierar fiskemetod, strategi, tid etc. från plats till plats. Mina erfarenheter är som sagt mina och utgår från mitt fiske, val av plats, metod och bete. Eftersom jag oftast fiskar gädda i ett fåtal vatten i min närhet så är det utifrån dessa vatten som jag beskriver gäddfisket. I framtiden kanske jag rent av kommer att revidera dessa erfarenheter, teorier och i vissa fall "sanningar" som jag tror på då jag fått än fler erfarenheter att reflektera och teoretisera kring:)
Platsval
Denna tid på året så söker jag oftast gäddan i åar och då i dessas bakvatten eller lugnare partier. Även små, men viktiga, "strömskydd" i form av ett nerfallet träd, inbuktning i strandbrinken, bakom växtpartier och djuphålor är heta platser att söka fisken på. Fisket är för det mesta ganska trögt vid denna tid, men man kan belönas med fiskar i bra format med grym kondition. Ett vanligt fenomen som jag upptäckt vid ett flertal tillfällen är att fisken kan stå väldigt koncentrerat på små ytor när vattnet är kallt och framförallt när det närmar sig leken. Jag antar att det är för att de helt enkelt vill stå på bra ståndplatser och att det inte kryllar av sådana i åarna. Detta kan leda till att det helt plötsligt kan bli korta men intensiva huggsexor. Ofta infaller aktivitetsperioderna i gryningen och under eftermiddagen, alla fall där jag fiskar. Anledningen till detta, tror jag, är att på morgonen triggas fisken av det första jaktljuset och att det på eftermiddagen är att vattnet värmts upp något och detta gör fisken mer aktiv och benägen att söka föda.Eftersom många av fiskeplatserna är nära strandbrinken så går jag alltid väldigt försiktigt fram till fiskeplatsen. Jag undviker att göra mycket väsen av mig och klampar inte runt på fiskeplatsen. Det har hänt mer än en gång att jag sett fiskar skjuta iväg som torpeder när jag närmat mig vattnet oförsiktigt. Vibrationerna i strandbrinken kan man känna tydligt själv om man sitter ner och någon går runt på fiskeplatsen. Tänk då hur dessa fortplantar sig i vatten som har en ännu bättre förmåga än exempelvis luft att förmedla ljudvågor.
Tid
Jag brukar som sagt fiska gädda under de första månaderna av året. Ibland hindrar isen mitt fiske och ibland är det för högt vatten i åarna på grund av snösmältning. Jag tycker det är riktigt hett att fiska då ån går från högt grumligt vatten till ett mer normalt vattenstånd med klarare vatten. Bra är även när det har varit ett jämt flöde en längre tid och sikten i vattnet är god. Jag är av övertygelsen att gäddan helt enkelt inte jagar när det är högt, strömt och grumligt vatten. Då tror jag att de står och trycker vid någon skyddad plats. Att det dessutom är grumligt tror jag inte gör saken bättre då dessa fiskar, enligt mig, primärt jagar med synen. Men givetvis går det att få fisk vid grumligt vatten också. Gäddan har trots allt både sidolinjen, hörsel och luktsinnet att ta hjälp av vid jakt. Även mildare perioder med gråmulet väder anses som bra. Jag håller med till viss del. Men jag har haft riktigt bra fiske vid kalla klara vinterdagar med solsken. Då har det dock varit på eftermiddagen som fisket varit hett. Detta tror jag för att gäddan stått och värmt upp sig på lämplig plats och fått sug efter käk.
Vilken tid som är bäst under dagen varierar lite med vädret och hur långt året lidit. I januari har jag haft bäst fiske vid lunch och eftermiddag. Antar att det är varmast då och att jaktljuset är bäst vid lunchtid. Tvärtemot vad många gäddfiskare som fiskar i skärgårdar och sjöar säger så gillar jag som sagt att det är klart och solsken så tidigt på året. Solen värmer lite då och fisken drar väl nytta av detta.
 |
| Mitt gädd-PB på 15100 gram |
 |
| Trevlig knubbis, cirka fem kilo. |
Riggar
När och då fåtal gånger jag fiskar från båt så fiskar jag med ett klassiskt flötmetetackel. Detta är tämligen basic. Lämpligt gäddflöte som är blyat så att det inte ligger precis med toppen över ytan och en tandemkroktafs där betesfisken apteras. Annars är det oftast bottenmete som jag bedriver. Då kör jag med "sunken float pater noster" som engelsmännen kallar det. På klarspråk är detta ett paternoster-tackel där betesfisken tvingas upp från botten med hjälp av ett flöte. Givetvis är där andra saker som avviker från ett vanligt paternoster, och jag kommer nu att beskriva hur jag konstruerar ett sådant tackel.
 |
| Ett schematisk bild på hur ett sunken float pater noster tackel ser ut. (bilden lånad av: http://www.customrigz.co.uk) |
Grunden till tacklet är flötet med en så kallad uptrace. Uptrace är egentligen bara en övertafs, vilket måste vara med om gäddan tar betet underifrån och genom detta riskerar att kapa huvudlinan ovanför tafsen.
 |
| Två typer av övertafsar med tillhörande flöte, dessa fiskas oftast och enligt mig bäst, under ytan. |
Här ovan är två typer av flöte med uptrace som jag använder. Den ena övertafsen har flötet apterat på sig, och då med en stoppknut som gör att jag justera djupt som jag vill ha flötet på. Detta kan vara vettigt om man fiskar på ett ställe där det finns platser som är både djupa och väldigt grunda att välja på. Det är inget problem om det är djupt, men om det är grunt justerar jag så att flötet sänks under ytan och inte ligger på densamma. Detta för att undvika att ytström och eventuell vind tar flötet. Den andra riggningen har till skillnad från den andra varianten övertafsen under flötet och flötet är fixerat. Denna rigg har nackdelen att det inte går att justera flötet om det skulle behövas. En annan skillnad på dessa riggar är att den övre har ett enkelt trevägslekande där fjäderringen fäst vid kroktafsen och i den undre i linan till sänket. Övertafsen på understa bilden har ett justerbart flöte samt att istället för ett vanligt trevägslekande så är kopplingen till kroktafsen konstruerad som en helikopterrig med fördelen att betesfisken kan röra sig mycket mer. För nappindikation så kör jag med nappalarm och en vanlig hanger/swinger. Jag använder inte de klassiska hangersen som saluförs för gäddmete. Det är dem som man fäster på en bankstick baktill och som gör att man kan fiska med öppen bygel. Jag har aldrig märkt att gäddorna spottar när de går mot baitrunnern på rullen. De snarare boltar (krokar sig själv mot tyngden av tacklet) fast på denna typ av riggning.
Kroktafsarna är vanliga gäddtafsar som jag själv tillverkar. Det finns en uppsjö av vajer, coated, non coated, 7 strands till 47 (finns antagligen hur många strands som helst.) med mera, med mera. Men jag menar att gäddan sällan är tafsskygg i de vatten jag fiskar så jag komplicerar inte det så mycket utan kör på vanlig Drennan 7 strand wire i olika dragstyrka. Den krokstorlek jag oftast använder är 6 eller 4. Helst krokar som inte är så tunntrådiga och kemvässade, detta då jag upplevt att de böjs lättare och då de inte går att vässa om de har blivit trubbiga.
 |
| En basic gäddtafs med två krokar. För tips på hur man gör sådana själv så finns det en uppsjö av videos att se på Youtube. Det finns olika tekniker och som alla är lika bra, men vissa gillar en metod mer än andra, så prova er fram. |
Vårgädda 12100 gram.
Skaplig fisk tagen på flötmete från båt.
måndag 9 december 2013
Gäddfiske
Tja!
Fiskeabstinensen drev mig och mina två vapendragare ut i blasket igår. Vi hade tidigare under veckan dryftat möjligheten att få till ett pass. Då jag fiskade gädda förra helgen men med dåligt resultat, läs en liten snipa, så var i alla fall jag taggad. Det har blåst och varit allmänt stormigt och blött den senaste tiden så i enlighet med de olika väderinstituten så verkade lördag och söndag att möjliggöra för lite fiske.
Sagt och gjort. Vi bokar in söndagen. Vädret är vinterlikt på morgonkvisten. Minusgrader, lugnt och med lite snöfall. Inte de hetaste förhållandena men ändå...
Vi åker till en plats där jag tidigare fångat stor fisk och som jag gillar då det inte fiskas mycket där av andra samt att man kan sitta skyddad från vind. Redan innan vi får i grejorna, för dagen kör vi med metad mört, så ser jag hur det spritter småfisk i ytan. Ett trevligt tecken då detta brukar indikera att rovfisken jagar. Jag väljer att fiska med bottenmete medan M kör med flötmete. Jag ser plötsligt en plog med tillhörande svallvågor i närheten av mitt bete. Inte långt efter så tjuter larmet. Ett bra "take", jag går lugnt dit och låter fisken få lite tid att hantera den tämligen stora betesfisken. Jag sätter in en krokning och känner att det är lite tyngd på fisken i andra änden av linan. Efter en trevlig batalj så får vi upp fisken på land. Fisken ser skaplig ut och vi spekulerar lite om dess storlek i kilo. Inte en tia men en bra fisk enas vi om. Väl vägd lyder den korrekta vikten 8,4 kilo. Fisken hade en välfylld buk men över ryggen och ner över stjärten var den lite tunn. En trevlig fisk helt enkelt. Dagen och vädret utvecklades sedermera dessvärre inte till det positiva. Vädret blev blötare med äckligt inträngande duggregn slash blötsnö om vartannat. Det blev kallt och blöt och fisket var inte bra. Ingen som helst aktivitet förekom efter min fångst. Vi bytte även plats men även där dött. Men så är det under denna tid på året, fisket kan vara och är ofta segt men fiskarna är inte sällan i bra kondition.
Jaja, vilket som så kom vi ut på lite fiske och abstinensen minskade lite i alla fall. Snart ska jag ut på fler gädd- och borrebravader!
Tjipp och hej!
Fiskeabstinensen drev mig och mina två vapendragare ut i blasket igår. Vi hade tidigare under veckan dryftat möjligheten att få till ett pass. Då jag fiskade gädda förra helgen men med dåligt resultat, läs en liten snipa, så var i alla fall jag taggad. Det har blåst och varit allmänt stormigt och blött den senaste tiden så i enlighet med de olika väderinstituten så verkade lördag och söndag att möjliggöra för lite fiske.
Sagt och gjort. Vi bokar in söndagen. Vädret är vinterlikt på morgonkvisten. Minusgrader, lugnt och med lite snöfall. Inte de hetaste förhållandena men ändå...
Vi åker till en plats där jag tidigare fångat stor fisk och som jag gillar då det inte fiskas mycket där av andra samt att man kan sitta skyddad från vind. Redan innan vi får i grejorna, för dagen kör vi med metad mört, så ser jag hur det spritter småfisk i ytan. Ett trevligt tecken då detta brukar indikera att rovfisken jagar. Jag väljer att fiska med bottenmete medan M kör med flötmete. Jag ser plötsligt en plog med tillhörande svallvågor i närheten av mitt bete. Inte långt efter så tjuter larmet. Ett bra "take", jag går lugnt dit och låter fisken få lite tid att hantera den tämligen stora betesfisken. Jag sätter in en krokning och känner att det är lite tyngd på fisken i andra änden av linan. Efter en trevlig batalj så får vi upp fisken på land. Fisken ser skaplig ut och vi spekulerar lite om dess storlek i kilo. Inte en tia men en bra fisk enas vi om. Väl vägd lyder den korrekta vikten 8,4 kilo. Fisken hade en välfylld buk men över ryggen och ner över stjärten var den lite tunn. En trevlig fisk helt enkelt. Dagen och vädret utvecklades sedermera dessvärre inte till det positiva. Vädret blev blötare med äckligt inträngande duggregn slash blötsnö om vartannat. Det blev kallt och blöt och fisket var inte bra. Ingen som helst aktivitet förekom efter min fångst. Vi bytte även plats men även där dött. Men så är det under denna tid på året, fisket kan vara och är ofta segt men fiskarna är inte sällan i bra kondition.
Jaja, vilket som så kom vi ut på lite fiske och abstinensen minskade lite i alla fall. Snart ska jag ut på fler gädd- och borrebravader!
Tjipp och hej!
tisdag 19 november 2013
måndag 18 november 2013
Abborrfiske - Malmö kanal och ån
Hola!
Har fiskat en del den senaste tiden. Mest har det varit i jakt på en eller ett par större borrar. Fisket har varit bottenmete med betesfisk eller jigg. För någon vecka sedan fick jag ett gäng fina abborrar och fick blodad tand.
Fisket den senaste tiden har dock varit lite upp och ner. Jag har fått några fina fiskar i runt kilot plus/minus något hekto men inga riktiga toppfirrar. Var ute i Lödde i helgen med Brännis och Artur och avverkade ett trögt och blåsigt pass efter åns fiskar. Artur tappade tyvärr en fin fisk precis innan håvning annars kom det bara upp en borre som jag fångade på en gammal klassisk Berkley-jigg. Jag lyckades även med det tvivelaktiga nöjet att peta upp en skrubba. Denna firre högg över en bottenmetad mört. Första gången detta händer mig, jag har dock fått skrubba på udda ställen och beten förut när jag fiskat efter borre.
Jag kommer att fortsätta min jakt efter borrarna och gäddorna så förhoppningsvis kommer det lite upplyftande rapporter här snart!
Ett litet tips på vägen. Brännis (http://www.brannis.com/produkter.html) som bekant tillverkar sina egna dippor har en dipp som luktar tonfisk. Ös ner dina favoritjiggar i en tättförslutande påse tillsammans med dippen och låt dem gona sig där ett tag. Denna typ av boostning av beten kan ibland vara det lilla som skillnaden mellan blankpass och att man får upp nån firre.
Var även och fiskade abborre i Malmö kanal, nöp en trevlig fisk i svängen vid Polishuset. Denna plats och ner mot Slussen har levererat stora fiskar för mig genom åren. Kul att se att det fortfarande finns skapliga borrar i systemet trots köttfisket som försiggår där.
Har fiskat en del den senaste tiden. Mest har det varit i jakt på en eller ett par större borrar. Fisket har varit bottenmete med betesfisk eller jigg. För någon vecka sedan fick jag ett gäng fina abborrar och fick blodad tand.
Fisket den senaste tiden har dock varit lite upp och ner. Jag har fått några fina fiskar i runt kilot plus/minus något hekto men inga riktiga toppfirrar. Var ute i Lödde i helgen med Brännis och Artur och avverkade ett trögt och blåsigt pass efter åns fiskar. Artur tappade tyvärr en fin fisk precis innan håvning annars kom det bara upp en borre som jag fångade på en gammal klassisk Berkley-jigg. Jag lyckades även med det tvivelaktiga nöjet att peta upp en skrubba. Denna firre högg över en bottenmetad mört. Första gången detta händer mig, jag har dock fått skrubba på udda ställen och beten förut när jag fiskat efter borre.
Jag kommer att fortsätta min jakt efter borrarna och gäddorna så förhoppningsvis kommer det lite upplyftande rapporter här snart!
Ett litet tips på vägen. Brännis (http://www.brannis.com/produkter.html) som bekant tillverkar sina egna dippor har en dipp som luktar tonfisk. Ös ner dina favoritjiggar i en tättförslutande påse tillsammans med dippen och låt dem gona sig där ett tag. Denna typ av boostning av beten kan ibland vara det lilla som skillnaden mellan blankpass och att man får upp nån firre.
Var även och fiskade abborre i Malmö kanal, nöp en trevlig fisk i svängen vid Polishuset. Denna plats och ner mot Slussen har levererat stora fiskar för mig genom åren. Kul att se att det fortfarande finns skapliga borrar i systemet trots köttfisket som försiggår där.
lördag 26 oktober 2013
Abborrefiske med bonus i form av fin gädda!
Tjenare!
Var ute och fiskade abborre i veckan. Jag och Brännis hade tidigare i veckan avlagt ett misslyckat färnapass vilket ledde till att vi diskuterade vilket fiske som skulle bli vårt nästa projekt. Då hösten kommit så dryftade vi abborre och gädda. Valet av fiske föll på det förstnämnda.
Brännis lyckades hitta lite betesfisk och införskaffade även mask inför fisket.
Vi träffades vid kvart i åtta på morgonen för att kunna fiska en heldag efter förhoppningsvis stor fisk. Riggande och iordningställande av fiskeplats gick snabbt och vi hade nu ett litet trevligt basecamp inför dagens bravader.
Fisket började trevande. Den första halvtimmen - timmen hände det inte mycket. Efter som vi inte hade mycket betesfisk och jag ville fiska med två spö så satte jag på mask på mitt andra spö då jag skulle lägga ut det. Masken verkade vara aptitretande då det relativt snabbt kom ett par fina bugningar i quivertippen på spöt. Krokar och fast fisk. En fin abborre på uppskattningsvis halvkilot glider in i håven och det känns som att dagen kanske blir bra. Jag fortsätter att fiska med mask och får ett gäng fiskar i vikter mellan 5-8 hg. De verkar stå väldigt koncentrerat då jag fick mycket hugg och Brännis som fiskade bara någon meter från min plats inte hade någon vidare aktivitet. Helt plötsligt krokar jag i en större fisk, betydligt tyngre än de tidigare fiskarna. Den kommer i tryggt förvar relativt snabbt och jag ser i håven att den är över 1 kilo. Vägning och mätning proklamerar att den väger 1460 gram och är 46 cm lång. En riktigt trevlig höstborre. Inte långt därefter krokar jag en till fin fisk, denna vägde 1400 gram prick. Nu var det full rulle på våra spön. Brännis tar någon fisk i 5-8 hg sizen och jag får ytterligare ett bra hugg. Denna fisk ser större ut än de två andra. Vägning och mätning. Jodå, större är den. 1540 gram fördelat på 47 centimeter. Fan vilken trevlig tur det är!
Sedan dör fisket av. Vi sitter och småsnackar när herr Brännström krokar på ett rejält hugg på betesfiskspöt. Ja jäklar vad det drar i väg. Feederspöt är böjt som en pilbåge och bromsen låter riktigt härligt på rullen. Om detta är en borre så är det fanimej världsrekord säger jag till B. Efter en segdragen fight så skönjar jag huvudet på fisken och ser att det är en gädda. Lite stökande och bökande så kommer den in mot stranden. Vår håv som vi har till borrarna ser lite löjlig ut när vi ska håva gäddan. Jag bestämmer mig för att vi får plocka den med gälgreppet. Upp kommer denna gröna banan. Det är en lång gädda. Vi har ingen vettig matta till gädda så min lilla småfiskmatta får tillsammans med vågsäck agera som avkrokningsmatta. Vi mäter fisken som är 118 cm lång samt får vikten till 12080 gram. Vilken bonus!
Sedermera händer inte särskilt mycket men vi avslutar dagens fiske på eftermiddagen extremt nöjda.
Over and out!
Var ute och fiskade abborre i veckan. Jag och Brännis hade tidigare i veckan avlagt ett misslyckat färnapass vilket ledde till att vi diskuterade vilket fiske som skulle bli vårt nästa projekt. Då hösten kommit så dryftade vi abborre och gädda. Valet av fiske föll på det förstnämnda.
Brännis lyckades hitta lite betesfisk och införskaffade även mask inför fisket.
Vi träffades vid kvart i åtta på morgonen för att kunna fiska en heldag efter förhoppningsvis stor fisk. Riggande och iordningställande av fiskeplats gick snabbt och vi hade nu ett litet trevligt basecamp inför dagens bravader.
Fisket började trevande. Den första halvtimmen - timmen hände det inte mycket. Efter som vi inte hade mycket betesfisk och jag ville fiska med två spö så satte jag på mask på mitt andra spö då jag skulle lägga ut det. Masken verkade vara aptitretande då det relativt snabbt kom ett par fina bugningar i quivertippen på spöt. Krokar och fast fisk. En fin abborre på uppskattningsvis halvkilot glider in i håven och det känns som att dagen kanske blir bra. Jag fortsätter att fiska med mask och får ett gäng fiskar i vikter mellan 5-8 hg. De verkar stå väldigt koncentrerat då jag fick mycket hugg och Brännis som fiskade bara någon meter från min plats inte hade någon vidare aktivitet. Helt plötsligt krokar jag i en större fisk, betydligt tyngre än de tidigare fiskarna. Den kommer i tryggt förvar relativt snabbt och jag ser i håven att den är över 1 kilo. Vägning och mätning proklamerar att den väger 1460 gram och är 46 cm lång. En riktigt trevlig höstborre. Inte långt därefter krokar jag en till fin fisk, denna vägde 1400 gram prick. Nu var det full rulle på våra spön. Brännis tar någon fisk i 5-8 hg sizen och jag får ytterligare ett bra hugg. Denna fisk ser större ut än de två andra. Vägning och mätning. Jodå, större är den. 1540 gram fördelat på 47 centimeter. Fan vilken trevlig tur det är!
Sedan dör fisket av. Vi sitter och småsnackar när herr Brännström krokar på ett rejält hugg på betesfiskspöt. Ja jäklar vad det drar i väg. Feederspöt är böjt som en pilbåge och bromsen låter riktigt härligt på rullen. Om detta är en borre så är det fanimej världsrekord säger jag till B. Efter en segdragen fight så skönjar jag huvudet på fisken och ser att det är en gädda. Lite stökande och bökande så kommer den in mot stranden. Vår håv som vi har till borrarna ser lite löjlig ut när vi ska håva gäddan. Jag bestämmer mig för att vi får plocka den med gälgreppet. Upp kommer denna gröna banan. Det är en lång gädda. Vi har ingen vettig matta till gädda så min lilla småfiskmatta får tillsammans med vågsäck agera som avkrokningsmatta. Vi mäter fisken som är 118 cm lång samt får vikten till 12080 gram. Vilken bonus!
Sedermera händer inte särskilt mycket men vi avslutar dagens fiske på eftermiddagen extremt nöjda.
Over and out!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)