Har varit ute och fiskat lite färna de två senaste helgerna. Inga heldagssatsningar precis, utan lite lagom långa turer.
Provade ett nytt ställe som jag har fått nys om. Detta ställe visade sig vara en trevlig bekantskap då jag fick tre fina färnor, med två skapliga toppar som dock var slanka. Den största var 58 cm lång men hade obefintligt hull vilket gjorde att den "bara" förmådde att tynga vågen till 2160 gram. Däremot ser jag fram emot att nöta här till våren.
Sättet som jag fiskade på skiljde sig från det sätt jag brukar fiska färna på. Jag är normalt sett inte mycket för att bottenmeta dem, utan jag gillar frilina och trotting för att lura dem. Men då varken fisken eller platsen medgav någon av dessa metoderna på ett tillfredsställande sätt så köra jag bottenmete. Jag fiskade med ett väldigt lätt förtyngt tackel. Bara cirka 7 gram, detta ger en presentation där betet "hoppar" (driftar eller vad man vill kalla det) längs botten, med brutala hugg som följd. Ett av huggen visade sig i form av att spöet bokstavligen höll på att ryckas ner från min bakstick, således lätt att skilja hugg från de indikationer som betets "hoppande"ger på quivertippen. Jag funderar stark på att prova ett pass där i vinter (om den blir mild) med nämnda metod och hemmagjord ostpasta (efter inspiration av de engelska gurusen).
Lite inspiration, http://www.youtube.com/watch?v=o73cnQAl-zs&feature=related
Betena som min fiskar föll för var räka resp. bröd, så inga direkta revolutionerande beten här alltså:)
lite bilder på firrarna:
Hell ya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar