Vi början med vimman. Jag åkte upp till Gävletrakten i jakt på vimma. Väl framme kom jag att tänka på att jag nog borde bokat kort till Dalälven, men så är det när inte huvudet hänger med:) Vilket som, detta ledde till att jag tänke om och jag beslutade mig för att prova Testeboån. Här kommer dessutom det svenska rekordet ifrån.
Sagt och gjort. Jag började mitt fiske och jag märkte omgående att det var lite aktivitet i vattnet. Började med att fånga en gärs av alla arter. Sedan blev det nån bralle och nån hane. Testeboån är, som jag uppfattat det, väldigt beroende av stigningar och vi kan konstatera att jag inte träffade en sådan. Så satsningen blev inte mer än en satsning och fiskarna i mina drömmar uteblev.
Istället fick jag rapporter om bra väder hemma i Skåne och att färnan var på G. Typiskt. Lagom till detta så kunde jag inte komma iväg på något fiske helgen efter detta. Så då återstod denna helg. Givetvis hörde jag då att färnan börjat leka. Men jag tänkte att jag gör ett försök ändå. Jag åkte iväg efter jobbet på fredagkvällen med förväntningarna lågt inställda. Jag tänkte att det nog skulle bli trögt, och det blev det. Min förhoppning vilken jag även lade upp strategin efter var att det fanns någon olekt fisk som var sugen på käk, alternativt fiske på utlekt fisk. Jag har tidigare haft hyfsat actionfiske på utlekt fisk, antar att de är lite hungriga efter lekbestyren. Men det blev inget actionfiske.
Jag sökte mig till en plats som jag vet är bra och håller stor fisk. Jag tänkte att jag skulle fiska i små luckor i växtligheten. Jag började att köra ett vanligt bottenmete, med räka alternerat med bröd. Ganska omgående får jag ett fint hugg. Krokar och känner bra tyngd i spöt som följs av en rusning. Jag lyckas dock inte stoppa fisken innan den lyckas snagga sig runt en gren i vattnet. Jag ger fisken lina för att se om den simmar loss själv, med resultatet att färnan väljer att säga hejdå. Surt! Tänkte direkt; har jag bränt min chans nu? Är eventuell annan fisk bortskrämd? Jag övergår till plan B. Jag börjar skjuta ut brödbitar doppade i Brännis ostdip och följer dessa med blicken nerströms. Där ser jag att brödet attackeras av småmört, men helt plötslit bara exploderar dessa åt alla håll och en stor fisk välver sig i ytan och slurpar i sig brödet. Jag langar ut mer bröd, samtidigt som jag smyger till en bättre position för att få ut min krokförsedda brödbit i rätt vinkel mot fisken. Den slukar beslutsamt brödbit efter brödbit. Jag lobbar ut mitt agn, som fått en lite dutt av ostdippen och jag följer spänt dess väg mot fisken. Smack, fisken tar den utan tveckan och jag krokar. En fin fight ger fisken mig och jag kan lite upphetsad håva den. Den har bra längd och ser olekt ut. Jag mäter och väger, och tycker den ser lite tunn ut baköver bukfenorna till analen. Mycket riktigt, den väger "bara" 2440 gram, den skulle med lätthet kunnat pressa ner våg än mer med buken sprängfylld av rom. Nöjd över mitt nya PB, men ändå lite nedstämd över att den enbart var 60 gram från "regg" så blir jag uppfylld av hopp inför fortsättningen av fisket. Det visar sig dock att denna fisk blev den enda under turen, men jag är nöjd ändå.
 |
| Synd att jag var själv då jag gärna hade velat ha en bättre bild på mitt nya PB. Färna 2440 gram, längd 59 cm. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar