Multefiske

Hallå!

Det är nu 5 år sedan jag fiskade multe för första gången. Det året fiskade jag dem intensivt och lyckades norpa ett par. Sedan dess har jag inte kommit mig för att göra något allvarligare försök. Men i år har jag fått upp suget mer och mer, så jag och en polare bestämde oss för att ta ett pass ihop.

Vi åkte iväg tidigt på morgonen för att vara redo när morgonens första ljus spred sig över platsen vi valt för fisket. Vi mäskade lite med bröd och langade ut våra bottenmete med samma agn som mäsket bestod av. Ganska omgående fick vi kontakt i form av försiktiga pill som via linan fortplantade sig till spötopparna. Till saken hör att vädret inte var det bästa tänkbara för multe. Det var blåsigt, allmänt kyligt och jobbigt. Så den snabba responsen på mäskningen var glädjande. Vinden gjorde det även lite trixigt att kunna få en bra nappindikation. Trots nappen bytte vi plats då vinden tilltog än mer. Nu hade vi vinden i ryggen och det var betydligt lättare att se huggen. Jag brände rätt omgående en bra hugg. Det är lätt att bli het på gröten och multen verkar ofta behöva lite tid innan man kan kroka den.

En tid senare var det min compadre som fick napp. Den lyckades han kroka och det blev en bra fajt. Dock vann fisken, lite retligt, då den lyckades skava av linan mot något i vattnet. Surt! Men vi fortsatte i gott mod. Vi hade aktivitet och det nappade lite till och från men ingen lyckades vi kroka. Sedermera började även aktiviteten avta och vi, men främst min kompis som tappat fisk, började misströsta. Surt att åka hem och registrera en bomtur när vi faktiskt drillat fisk. Då, precis innan den tid som vi hade satt upp som sluttid för fisket så fick el compadre ett napp, han nitar och fast fisk. Drillen är hård och fisken tillåts inte att ta någon lina. Dessutom fiskar den lycklige drillaren med centerpin vilket adderade lite tjusning till beskådandet av fajten. Efter ett väl utfört arbete lyckas slutligen fisken att guidas mot håven i vilken jag håller. En lugn håvning av undertecknad och fisken är i hamn, både bokstavligt och bildligt talat!

Trots risigt väder med jobbiga förhållanden kan vi summera en trevlig och i mina ögon godkänd tur. Fisken vägdes in på dryga 1,7 och var således ingen gigant bland våra svenska multar, men en multe är en multe och multen bör bli respekterad för just det den är, en multe;)

Jag bifogar en liten bild på fisken och fångstmannen med centerpinen;

Jag kommer alldeles säkert bege mig ut på nya eskapader efter denna "havskarp" snart igen. En lurig, svårflörtad och stark fisk. Den har egentligen allt som en bra sportfisk bör ha. Tills dess och innan jag förhoppningsvis kan redovisa ytterligare lyckade expeditioner;

Over and out!