Abborrmete

... som blev till färnamete som blev en laxbonus!

Fisket har den senaste tiden i vanlig ordning inte varit lika intensivt som jag önskat. Förra helgen spenderades i Östra dammen, där jag deltog i ÖDCC. En riktigt seg tillställning. Fyra karpar kom upp allt som allt i tävlingen och med tanke på att det var 36 spön som fiskade så var resultatet skralt. Men det brukar vara så på karptävlingar.

Denna helg hade jag istället siktet inställt på Rönne å och dess abborrar som är riktigt fina. Igår fixades tångräkor och förhoppningarna var höga. Jag och A åkte dit och kände att vädret var på topp. Väl framme insåg vi att vinden låg rakt på oss där vi tänkt att fiska, men i brist på alternativ så fick vi bita i det sura äpplet och sätta oss där för att nöta, och nöta blev det. Det var sinnessjukt segt fiske. A drog en borre på cirka halvkilot och han norpade även en skrubba. Sedan hände det inte särskilt mycket mer. Efter lite överläggningar om vad vi skulle göra så kom vi på en briljant idé. Vi skulle åka till Donken ta varsin sunkburgare och sedan se om vi kunde få någon färna i Smedjeån. Vi körde de dryga 25 minuterna och kom fram till denna lilla och pittoreska å.

Ganska snabbt hade jag hittat lite färna som tog bröd från ytan som jag började fiska på. Detta resulterade omgående i en liten rackare som inte kan ha vägt över kilot ens. Jag vandrade nedströms och lobbade ut lite brädbitar på utvalda ställen och här och var gick det upp fisk och tog brödet. När jag närmade mig en fin liten pool som jag tyckte såg het ut la jag ut mitt bröd och brödbiten började precis sjunka när en finare fisk kom upp och tog brödet. En trevlig sommarfisk på dryga 1,5 kilo fick stifta närmare bekantskap med min håv.

Jag gick bort och satte mig hos A som under tiden jag hade gjort min lilla raid ner längs ån hade pillat upp sin livs första färna. Grattis A!

Vi satt och snackade om att vi skulle gå nerför ån och sätta oss vid ett ställe där båda kunde sitta. Jag sa att vi kunde sitta där jag hade fått min senaste färna och se om vi kunde mäska in några fiskar. Sagt och gjort. Vi tog våra prylar och vandrade iväg. Jag riggade om mina prylar till ett lätt paternoster-tackel med endast några blyhagel som vikt, strömmen var lugn och fin där och jag hoppades på att denna presentation skulle te sig förförisk för eventuella firrar i poolen. Det dröjde inte länge för en lätt darrning i toppen indikerade att det var något på gång. Mycket riktigt. Darrningen följdes av en resolut bugning av toppen och jag svarade med ett mothugg. Fast fisk! Ja, jävlar vad det drog iväg. Jag tänkte genast att det var en färna av bättre kaliber. Helt plötsligt gör fisken ett hopp en halv meter rakt upp och jag blev lite chockad. Jag har aldrig varit med om att färnor beter sig på detta vis. De brukar mest gå tungt med eller mot strömmen och söka sig mot olika snags och saker de kan gömma sig vid alternativ ta till hjälp för att nöta av linan mot. Denna fisk betedde sig inte alls som en färna. den var runt i ytan och var väldigt pigg. Jag fick snart en skymt av fisken och säger till A att det är en fin öring och att jag nog behövde  lite hjälp med håvningen. Det tog ett bra tag innan jag fick in fisken mot håven den första gången, men den var inte redo än. Då tyckte jag även att den såg lite skum ut. Speciellt stjärtfenan. Efter några vände mot håven och lite stök ledde så småningom till att fisken var slut och kunde håvas tryggt. Väl i håven såg jag att anledningen till att den såg skum ut var att det var en lax. Måhända en liten, men väl en lax.

Glad i hågen över denna underliga bifångst, alla fall vid färnafiske, så kände jag att den tröga starten med Rönneborrarna hade kompenserats. När jag summerade dagen så var denna en av de mer underhållande fiskedagarna detta år. A och jag kom även fram till att Smedjeån nog får ha några besök till våren då vi ska se om vi kan få några fina lekfärnor. Vem vet man kanske kan dra på en tio + lax också och då kommer det nog bli mer än åka av på feederspöt;)!

Den lilla glada laxen

Klart slut!