Fiskat lite färna...

Halloj,

Har varit ute och fiskat färna några pass på sistone. Jag misssade förleksfisket då jag av någon anledning tyckte att jag skulle prova vimma då...

Men jag kände ändå att det kunde vara läge att pilla upp någon fin färna. Alla leker inte samt att eftersom det gått en tid sedan leken så borde vissa ha hunnit äta upp sig.

Jag körde ett pass i slutet av maj som jag redan skrivit om här och där jag fick ett nytt trevligt PB.

Jag bestämde mig för att ta en tur efter jobbet för att se om fiskarna hade börjat komma i kondition igen. Styrde kosan mot en plats som jag tycker är trevlig, både natur- och fiskemässigt. Om inget annat kan man ju njuta av naturen om man inte får någon fisk. På nämnda plats har jag tidigare sett kungsfiskare, som måste vara Sveriges vackraste fågel, men även hört hjort och rådjur språka lite med varandra samt hört grisarnas nöffande.Nåväl, min strategi för dagen var att mäska in så mycket fisk som möjligt. Jag brukar inte mäska mycket när jag fiskar färna, men jag var lat och orkade inte röra mig mellan platserna, så det fick bära eller brista.

Började med att ösa ut upphackade räkor och korvbitar, sköt även ut lite bröd för att se om några fiskar steg. Det var lite halvloj aktivitet och några brödbitar försvann ner i färnornas magar. Men det kändes ändå inte som läge att stalka med flytbröd. Jag lade ut mitt bottenmete med räka, givetvis var mina krokbeten boostade med Brännis ostdip (hett till färna, http://www.brannis.com/brannis.html), på platsen och kanske omgående krokar jag en fin fisk som jag tyvärr tappar. Kommer inte exakt ihåg ordningen men, efter ett tag fick jag en riktigt bredryggad och hårdkämpande färna. När jag håvar den så spyr den dessutom ut en del tuggade räkor, vilket visar på att den ätit glatt. Denna fisk visade sig vid vägning både ha ätit mycket och vara i bra kondition i övrigt, en sommarfärna på 2680 gram var ett faktum! SJUKT glad! Detta är nog en av de fiskar som jag uppskattar mest genom tiderna, denna i konkurrens med min gädda på 15,1 kg och min första multe.

Jag fick sammanlagt fyra vettiga färnor på detta pass och en riktigt liten färna på max 2 hg. Just den lilla fisken var roligt då det visar att rekryteringen verkar funka, haha. Att mäska upp en plats på en strategiskt bra plats när man fiskar färna är något jag rekommenderar. Mäska med partiklar som majs eller liknande och exempelvis räkor etc. Detta blir mer som loose feeding snarare än regelrätt mäskning. Jag undviker ströbrödsmäsk och sådant då det bara kommer in massa irriterande mört på platsen då, och har man otur något ännu värre såsom brax;) Jag har upptäckt att man då kan ha ett riktigt intensivt fiske och trissa färnorna till en regelrätt feedingfrenzy. Den fisketur som jag genomförde senast fiskade jag aktivt i cirka 2,5 timme och jag tycker att resultatet var riktigt br. Jag tror inte att jag hade haft detta fiske utan loose feedingen, samt att toppvikten troligen varit lägre då den fisken säkert käkat åtskilliga gram av min delikatesser. Ibland dör aktiviteten av direkt efter att man fått en fisk, men om man bara väntar och lägger ut lite käk till, så verkar det som om de ganska snabbt kommer in på platsen igen.

Jaja, det finns väl hundratals teorier och lika många strategier och åsikter runt detta, men jag vet att detta är en sak som jag har haft framgång med och som jag har som ett val i min arsenal av färnatrix.

Jag bjuder på en liten bild på mitt nya färnaPB:

Ha det!

Senaste tidens fiske

Jaha, jag kan redan nu konstatera att jag var för sen och hade för mycket annat inbokat för att kunna komma iväg på färnafiske innan de lekte. Kan även summera en misslyckad satsning på vimma.

Vi början med vimman. Jag åkte upp till Gävletrakten i jakt på vimma. Väl framme kom jag att tänka på att jag nog borde bokat kort till Dalälven, men så är det när inte huvudet hänger med:) Vilket som, detta ledde till att jag tänke om och jag beslutade mig för att prova Testeboån. Här kommer dessutom det svenska rekordet ifrån.

Sagt och gjort. Jag började mitt fiske och jag märkte omgående att det var lite aktivitet i vattnet. Började med att fånga en gärs av alla arter. Sedan blev det nån bralle och nån hane. Testeboån är, som jag uppfattat det, väldigt beroende av stigningar och vi kan konstatera att jag inte träffade en sådan. Så satsningen blev inte mer än en satsning och fiskarna i mina drömmar uteblev.

Istället fick jag rapporter om bra väder hemma i Skåne och att färnan var på G. Typiskt. Lagom till detta så kunde jag inte komma iväg på något fiske helgen efter detta. Så då återstod denna helg. Givetvis hörde jag då att färnan börjat leka. Men jag tänkte att jag gör ett försök ändå. Jag åkte iväg efter jobbet på fredagkvällen med förväntningarna lågt inställda. Jag tänkte att det nog skulle bli trögt, och det blev det. Min förhoppning vilken jag även lade upp strategin efter var att det fanns någon olekt fisk som var sugen på käk, alternativt fiske på utlekt fisk. Jag har tidigare haft hyfsat actionfiske på utlekt fisk, antar att de är lite hungriga efter lekbestyren. Men det blev inget actionfiske.

Jag sökte mig till en plats som jag vet är bra och håller stor fisk. Jag tänkte att jag skulle fiska i små luckor i växtligheten. Jag började att köra ett vanligt bottenmete, med räka alternerat med bröd. Ganska omgående får jag ett fint hugg. Krokar och känner bra tyngd i spöt som följs av en rusning. Jag lyckas dock inte stoppa fisken innan den lyckas snagga sig runt en gren i vattnet. Jag ger fisken lina för att se om den simmar loss själv, med resultatet att färnan väljer att säga hejdå. Surt! Tänkte direkt; har jag bränt min chans nu? Är eventuell annan fisk bortskrämd? Jag övergår till plan B. Jag börjar skjuta ut brödbitar doppade i Brännis ostdip och följer dessa med blicken nerströms. Där ser jag att brödet attackeras av småmört, men helt plötslit bara exploderar dessa åt alla håll och en stor fisk välver sig i ytan och slurpar i sig brödet. Jag langar ut mer bröd, samtidigt som jag smyger till en bättre position för att få ut min krokförsedda brödbit i rätt vinkel mot fisken. Den slukar beslutsamt brödbit efter brödbit. Jag lobbar ut mitt agn, som fått en lite dutt av ostdippen och jag följer spänt dess väg mot fisken. Smack, fisken tar den utan tveckan och jag krokar. En fin fight ger fisken mig och jag kan lite upphetsad håva den. Den har bra längd och ser olekt ut. Jag mäter och väger, och tycker den ser lite tunn ut baköver bukfenorna till analen. Mycket riktigt, den väger "bara" 2440 gram, den skulle med lätthet kunnat pressa ner våg än mer med buken sprängfylld av rom. Nöjd över mitt nya PB, men ändå lite nedstämd över att den enbart var 60 gram från "regg" så blir jag uppfylld av hopp inför fortsättningen av fisket. Det visar sig dock att denna fisk blev den enda under turen, men jag är nöjd ändå.



Synd att jag var själv då jag gärna hade velat ha en bättre bild på mitt nya PB. Färna 2440 gram, längd 59 cm.

 Nya tag senare i sommar, då hoppas jag på en fisk i sommarkondis, uppäten och fin!

Röglebraxar!

Tja,

Tänkte bara dela med mig av lite erfarenheter jag har av fisket efter brax i Rögle dammar.

Förut fiskade jag oftas med quiverspö och paternoster-tackel, agnat med majs eller maggots. Men det är ofta väldigt trögt fiske i dammarna och det kan vara RIKTIGT drygt att stirra på en topp en hel dag om man inte får mer än ett hugg, eller rent av inget. (nu finns det vissa ortodoxa personer som tycker att man är lat och klen men det kan jag ta:))

Istället har jag likt många andra gått över till boltfiske. Fisket efter brax med denna metod är helt enkelt en nedskalad variant av karpfiske. Själv använder jag Drennan avon-quiver-spö laddade med shimano baitrunner rullar i storleken 2500, detta för att braxen, som enligt mig är en tam fighter ska komma till sin rätt.

Tacklet som jag använder är som sagt ett karptackel, jag väljer att köra med inline-sänke och kort kroktafs (max 10 cm). Jag anser att kort kroktafs är överlägsen till brax. I Rögle dammar kör jag med plastmajs, detta då kräftorna annars käkar upp betet. Det är viktigt att balansera riggen, plastmajsen flyter och det kan behövas lite bly på kroktafsen, ett litet blyhagel brukar räcka. Det finns en hel del olika smaksatta plastmajs i handeln, det är bara att välja den man tror på och testa sig fram.

När jag fiskar i Rögle mäskar jag sällan mycket, jag brukar istället ha en stickmix på tafsen. Det verkar som att en riktigt stinkande mix är het, då jag fått bra resultat på det, men även andra jag känner. En mix jag kan rekommendera är Starbaits stinky stick mix. Mitt råd är även, till skillnad från andra ställen jag fiskat brax på, att inte mäska för mycket. Därav fiskar jag med stickmixen.

Riggen jag använder ser ut så här;

Resultatet av ett framgångsrikt fiske i Rögle kan vara mycket glädjande, får du en brax så kan du nästan vara säker på att den är stor och inte sällan riktigt stor. Det har till och med blivit så att en fisk på 5 kilo inte anses som en särskilt stor fisk i dammarna, något som är lite skevt enligt mig. I min värld är en brax över 4 kilo ALLTID stor.

Här är några av mina finare braxnar jag tagit i Rögle:

Var inte rädd för att prova att dippa dina beten i olika dippor, de smaker som jag har haft bra fiske på, både i form av mäsk och som dipp till betena (även smak på betena) är monster crab och jordgubb. Så fruktiga och stinkisar har gått bra för mig.

Ut och fiska!

Inget dåligt PB!

http://www.sydsvenskan.se/varlden/tysk-fiskare-fangade-jattetorsk/

Hell ya!

En första maj-tur

Hej! Var ute en sväng idag. Elin, Lina och en hund var medresenärer och fiskepolare. Fisket fick faktiskt inte fullt fokus idag, utan det sköna vädret och grillning tog sin beskärda del av tiden i besittning. Lite sporadiskt kastande efter en blänkare gjordes. Grillning av spanska korvar var desto roligare under den första halvan av turen. Men när sedan kvällningen nalkades och Elin fått en liten firre så kändes det genast lite hetare. Jag satte på en trotjänare, en hederlig wiggler. Dessa är grymma om man vill ha lite distans på kasten när vinden ligger mot en. Draget hann inte mer än landa förrän jag kände en stöt i spöt. En hårdare stöt och ett resolut mothugg och fast fisk var ett faktum. En odramatisk drill och en liten halvblänkare kom upp, med tobis i truten. Ett trevligt slappfiske med fångad fisk och framförallt en god pic-nic. Ibland behöver det inte vara de stora satsningarna som ska till för att det ska vara trevligt vid vattnet. Over and out!

Fler initiativ likt detta hade önskats...

Inleder med en länk till en glädjande nyhet,

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16654765.ab

Man kan önska att detta blir vanligare. Att inte använda den resurs och de möjligheter som vi har i Sverige i form av fisk och möjligheten till sportfiske på ett bättre sätt är tämligen absurt.

Såg ett gammalt avsnitt av "Visst nappar det" från 80- möjligen tidigt 90-tal där de beskrev sportfisketurism och vad det genererade i pengar. Redan då var kilopriset på en sportfiskefångad lax eller öring rejält mycket högre än den yrkesfångade. I den beräkningen togs det med allt det som sportfiskare lägger pengar på i och runt de vatten och orter som de befinner sig vid.

Enligt Sportfiskarna så är just sportfisket en av de största fritidssysselsättningarna vi har i landet. Denna förtjusande sysselsättning omsätter årligen 2 miljarder kronor. Detta är betydligt mer än yrkesfisket. Sen kan man diskutera opartiskheten i denna källa men jag personligen tror att detta är nära sanningen.

http://www.sportfiskarna.se/Omsportfiskarna/OmSportfiskarna/tabid/300/Default.aspx

Nu är jag inte någon militant motståndare mot fiske på ett yrkesmässigt sätt. Fisk är för det mesta ett bra livsmedel och det är dessutom gott. Men jag ställer mig exempelvis frågande till hur det storskalig trålfisket bedrivs och hur man kan försvara, dess belagda negativa miljöpåverkan.

Intressant är det att det fortfarande, år 2013, måste lyftas och pekas på att vi kan sköta våra vatten på ett bättre, mer ekonomiskt och ekologiskt sätt.

Over and out!

Våren verkar koppla greppet...

Jaha, våren är här då.

Hittade en rolig (nåja inte för den drabbade men) artikel i Sydsvenskan här om dagen;

http://www.sydsvenskan.se/varlden/baver-bet-ihjal-fiskare/

Jag har ofta, när jag är ute och fiskar och jagar, tänkt på vad jag skulle göra om jag stöter på en grinig  björn, varg eller skadeskjutet vildsvin. Men en bäver har aldrig fallit in under kategorin "djur som man kanske borde passa sig för om de blir sura på en". Man får konstatera att det är maximal otur att bli biten av en bäver på ett sätt som leder till döden.

Trillade även över en tänkvärd text i Aftonbladet;

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/sannalundell/article16628572.a

Ja, va fan har hänt. Detta diskuteras varje år och jag vet att det görs diverse insatser med skapandet av nya våtmarker som kan ta hand om kväve från böndernas åkrar etcetera. Men det behövs mer. Istället har vi en nöjd Eskil Erlandsson som slår sig för bröstet med vår förträffliga förvaltning av en av de största fiskeresurserna vi har, Östersjölaxen.

Nåväl. Detta får skötas via röstsedeln nästa år. Men frågorna måste upp på agendan, och de lyfts ju faktiskt, så det känns betryggande.

Till helgen blir det nog färna igen. Hoppas på bättre size denna gång.

Våren är här!