Abborrefiske med bonus i form av fin gädda!

Tjenare!

 Var ute och fiskade abborre i veckan. Jag och Brännis hade tidigare i veckan avlagt ett misslyckat färnapass vilket ledde till att vi diskuterade vilket fiske som skulle bli vårt nästa projekt. Då hösten kommit så dryftade vi abborre och gädda. Valet av fiske föll på det förstnämnda.

Brännis lyckades hitta lite betesfisk och införskaffade även mask inför fisket.

Vi träffades vid kvart i åtta på morgonen för att kunna fiska en heldag efter förhoppningsvis stor fisk. Riggande och iordningställande av fiskeplats gick snabbt och vi hade nu ett litet trevligt basecamp inför dagens bravader.

Fisket började trevande. Den första halvtimmen - timmen hände det inte mycket. Efter som vi inte hade mycket betesfisk och jag ville fiska med två spö så satte jag på mask på mitt andra spö då jag skulle lägga ut det. Masken verkade vara aptitretande då det relativt snabbt kom ett par fina bugningar i quivertippen på spöt. Krokar och fast fisk. En fin abborre på uppskattningsvis halvkilot glider in i håven och det känns som att dagen kanske blir bra. Jag fortsätter att fiska med mask och får ett gäng fiskar i vikter mellan 5-8 hg. De verkar stå väldigt koncentrerat då jag fick mycket hugg och Brännis som fiskade bara någon meter från min plats inte hade någon vidare aktivitet. Helt plötsligt krokar jag i en större fisk, betydligt tyngre än de tidigare fiskarna. Den kommer i tryggt förvar relativt snabbt och jag ser i håven att den är över 1 kilo. Vägning och mätning proklamerar att den väger 1460 gram och är 46 cm lång. En riktigt trevlig höstborre. Inte långt därefter krokar jag en till fin fisk, denna vägde 1400 gram prick. Nu var det full rulle på våra spön. Brännis tar någon fisk i 5-8 hg sizen och jag får ytterligare ett bra hugg. Denna fisk ser större ut än de två andra. Vägning och mätning. Jodå, större är den. 1540 gram fördelat på 47 centimeter. Fan vilken trevlig tur det är!

Sedan dör fisket av. Vi sitter och småsnackar när herr Brännström krokar på ett rejält hugg på betesfiskspöt. Ja jäklar vad det drar i väg. Feederspöt är böjt som en pilbåge och bromsen låter riktigt härligt på rullen. Om detta är en borre så är det fanimej världsrekord säger jag till B. Efter en segdragen fight så skönjar jag huvudet på fisken och ser att det är en gädda. Lite stökande och bökande så kommer den in mot stranden. Vår håv som vi har till borrarna ser lite löjlig ut när vi ska håva gäddan. Jag bestämmer mig för att vi får plocka den med gälgreppet. Upp kommer denna gröna banan. Det är en lång gädda. Vi har ingen vettig matta till gädda så min lilla småfiskmatta får tillsammans med vågsäck agera som avkrokningsmatta. Vi mäter fisken som är 118 cm lång samt får vikten till 12080 gram. Vilken bonus!

Sedermera händer inte särskilt mycket men vi avslutar dagens fiske på eftermiddagen extremt nöjda.

Over and out!

Okuma Tavertine review

Hejsan!

Tänkte dela med mig lite av mina erfarenheter av en så kallad "budgetrulle" från Okuma. Jag vet att detta är lite som att svära i kyrkan, speciellt i karpfiskekretsar, men men.

Utöver mina Shimano-rullar som är de som får tjäna mig vid karp- och gäddfisket så har jag också några Okuma-rullar med baitrunner-funktion. Två av dessa är Okuma Tavertine.

http://www.fishing-mart.eu/sklep/en/travertine-baitfeeder-a19-p241-k3783.html

Jag kom över dessa billigt, ja de är ju rätt billiga från början, men jag fick dem billigare än riktpriset (har för mig att jag betalade cirka 400:-/st). Köpet var mest tänkt som reserv-, alternativt lånerullar om och när jag fiskar gädda eller karp med någon som inte har utrustning för detta. Men jag har faktiskt kommit på mig själv med att tycka dessa rullar är grymt bra i förhållande till priset.

Broms - Liksom de flesta Okuma-rullar så är detta verkligen deras starka sida. De är mjuka och ryckfria. Ett bra register för att reglera bromsverkan med har de också. Enda lilla minuset är att baitrunner-bromsen kan hänga upp sig om man lämnar rullarna med denna broms i botten en längre stund. Med längre stund menar jag ofiskad i månader. Men detta har även hänt på mina Shimano-rullar och jag tror detta är ett vanligt problem. Antar att det är bromsskivorna som pressas ihop och kilar fast mot varandra. Så ett tips lossa bromsarna på alla rullar, oavsett märke, när du inte fiskar med dem!

Linuppläggning - Absolut inget att anmärka på. Har bara metat med dessa rullar så jag har ingen aning om linupplägget om man skulle spinnfiska med dem.

Gång - Initialt mjuk och fin gång som blir lite sämre efter ett tag. Precis som de flesta rullar i lägre prisklasser. Dock är det inte så att den blir trögvevad eller har en massa missljud, den känns helt enkelt bara lite mer använd. Eftersom jag bara metar med rullen så är det ju bara vid drill av fisk och när man spänner upp linan som man vevar och då stör inte gången.

Kvalitetskänsla - I förhållande till priset - kanon! Men den går inte att jämföra med mina Shimano-rullar, men då kostar dessa också några gånger så mycket. Har fångat karp på 9,7 samt gädda på nästan tio med dessa rullar och det har de klarat galant. Har även lånat ut dem när jag varit ute och jiggat torsk och de verkar ha fungerat bra då.

Sammanfattningsvis - Om man bara kör enklare mete efter karp, gädda, brax med mera och inte behöver utsätta rullen för några större prov så är den helt klart ett bra köp. De har fungerat bättre än de dyrare Okuma Cassien som jag också har. Nu finns det andra modeller i denna prisklass från Okuma och jag skulle tro att dessa håller måttet om man inte begär allt för mycket av dem. Om inget annat så duger dessa rullar bra till ismete och ligger bra i pris för detta om man ska ha ett sett.

/T

Fiskenyheter!

Under de senaste, i alla fall två åren, har det på många av de fiskar som fångats i Hanöbukten varit konstiga sår och skador. Detta har undersökts och nu ska dessutom HaV lägga fram en rapport om åtgärder och förslag på dessa. Jag kommer följa detta med spänning!

I slutet av oktober förväntas rapporten komma regeringen till dels. Hoppas att de förslag på åtgärder som sakkunnig personal lägger fram tas i beaktande.

Regeringen har i övrigt beslutat att lägga 38 miljoner kronor på nya fiskeredskap. Ups, tänker man direkt. Men det verkar som att tanken bakom förslaget är god. De redskap som ska köpas in ska vara modernare och selektivare än de redskap som redan finns. Detta är ju bra, då kan man hoppas att "oönskad" fisk kan slippa åka hiss upp på en fiskeskuta för att sedermera dumpas i havet igen och med skador som gör att den lika gärna hade kunnat malas till djurfoder. Annars funderar jag på konsumentmakt. Är det inte genom denna makt som man, i enlighet med liberal marknadsteori, vill komma åt denna typ av utmaningar? Det vill säga att konsumentföreningar med flera ställer krav på, att om vi ska köpa fisk av er, så måste den vara fångad med redskap och på ett sätt som värnar bestånden. Har regeringen börjat med subventioner? Konstigt att en så pass liten (i antalet involverade personer) sektor kan få bidrag till något som ju borde ha tvingats fram genom just denna konsumentmakt. Eller så funkar kanske inte konsumentmakten fungerar - bara en tanke.


http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2040853-38-miljoner-till-nya-fiskeredskap,

Sportfiskeföreningar kanske skulle kunna intressera sig för denna artikel:

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/kavlinge/kavlingeans-strander-rensas/

Ytterligare lite positiva nyheter för oss som gillar fiske, hav, sjöar och de liv som lever i och runt dessa:

http://www.sydsvenskan.se/sverige/kostsam-jakt-pa-dodliga-spoknat/

/T

Plattfisk - sundet

Tja!

Var ute med Vandia idag för lite fiske efter plattisar. Vädret var kanon och den första tiden spenderades på pigg- och slätvarfisket. Det kom upp några varar, men tyvärr hade jag inte själv lyckan att få en av dem. Grymt roligt och intressant fiske. Kommer definitivt att köra detta mer.

Senare under turen förflyttade vi oss söderut från Lappen för att se om det fanns lite skrubbor och rödspättor hemma. Strömmen var svag och drifterna därav långsamma. Blev som brukligt en del sandskäddor och någon rödspätta, men inga bjässar.

Trots att jag gärna hade önskat lite bättre fiske så var det en go dag på havet!

/T

Abborrmete

... som blev till färnamete som blev en laxbonus!

Fisket har den senaste tiden i vanlig ordning inte varit lika intensivt som jag önskat. Förra helgen spenderades i Östra dammen, där jag deltog i ÖDCC. En riktigt seg tillställning. Fyra karpar kom upp allt som allt i tävlingen och med tanke på att det var 36 spön som fiskade så var resultatet skralt. Men det brukar vara så på karptävlingar.

Denna helg hade jag istället siktet inställt på Rönne å och dess abborrar som är riktigt fina. Igår fixades tångräkor och förhoppningarna var höga. Jag och A åkte dit och kände att vädret var på topp. Väl framme insåg vi att vinden låg rakt på oss där vi tänkt att fiska, men i brist på alternativ så fick vi bita i det sura äpplet och sätta oss där för att nöta, och nöta blev det. Det var sinnessjukt segt fiske. A drog en borre på cirka halvkilot och han norpade även en skrubba. Sedan hände det inte särskilt mycket mer. Efter lite överläggningar om vad vi skulle göra så kom vi på en briljant idé. Vi skulle åka till Donken ta varsin sunkburgare och sedan se om vi kunde få någon färna i Smedjeån. Vi körde de dryga 25 minuterna och kom fram till denna lilla och pittoreska å.

Ganska snabbt hade jag hittat lite färna som tog bröd från ytan som jag började fiska på. Detta resulterade omgående i en liten rackare som inte kan ha vägt över kilot ens. Jag vandrade nedströms och lobbade ut lite brädbitar på utvalda ställen och här och var gick det upp fisk och tog brödet. När jag närmade mig en fin liten pool som jag tyckte såg het ut la jag ut mitt bröd och brödbiten började precis sjunka när en finare fisk kom upp och tog brödet. En trevlig sommarfisk på dryga 1,5 kilo fick stifta närmare bekantskap med min håv.

Jag gick bort och satte mig hos A som under tiden jag hade gjort min lilla raid ner längs ån hade pillat upp sin livs första färna. Grattis A!

Vi satt och snackade om att vi skulle gå nerför ån och sätta oss vid ett ställe där båda kunde sitta. Jag sa att vi kunde sitta där jag hade fått min senaste färna och se om vi kunde mäska in några fiskar. Sagt och gjort. Vi tog våra prylar och vandrade iväg. Jag riggade om mina prylar till ett lätt paternoster-tackel med endast några blyhagel som vikt, strömmen var lugn och fin där och jag hoppades på att denna presentation skulle te sig förförisk för eventuella firrar i poolen. Det dröjde inte länge för en lätt darrning i toppen indikerade att det var något på gång. Mycket riktigt. Darrningen följdes av en resolut bugning av toppen och jag svarade med ett mothugg. Fast fisk! Ja, jävlar vad det drog iväg. Jag tänkte genast att det var en färna av bättre kaliber. Helt plötsligt gör fisken ett hopp en halv meter rakt upp och jag blev lite chockad. Jag har aldrig varit med om att färnor beter sig på detta vis. De brukar mest gå tungt med eller mot strömmen och söka sig mot olika snags och saker de kan gömma sig vid alternativ ta till hjälp för att nöta av linan mot. Denna fisk betedde sig inte alls som en färna. den var runt i ytan och var väldigt pigg. Jag fick snart en skymt av fisken och säger till A att det är en fin öring och att jag nog behövde  lite hjälp med håvningen. Det tog ett bra tag innan jag fick in fisken mot håven den första gången, men den var inte redo än. Då tyckte jag även att den såg lite skum ut. Speciellt stjärtfenan. Efter några vände mot håven och lite stök ledde så småningom till att fisken var slut och kunde håvas tryggt. Väl i håven såg jag att anledningen till att den såg skum ut var att det var en lax. Måhända en liten, men väl en lax.

Glad i hågen över denna underliga bifångst, alla fall vid färnafiske, så kände jag att den tröga starten med Rönneborrarna hade kompenserats. När jag summerade dagen så var denna en av de mer underhållande fiskedagarna detta år. A och jag kom även fram till att Smedjeån nog får ha några besök till våren då vi ska se om vi kan få några fina lekfärnor. Vem vet man kanske kan dra på en tio + lax också och då kommer det nog bli mer än åka av på feederspöt;)!

Den lilla glada laxen

Klart slut!

Laxfiske stoppas

Hallå!

Lite sent men bättre det än aldrig...

I Sydsvenskan och i Svenskan kan man läsa om en rolig nyhet och en både rolig och glädjande sådan...

Nyheten i Sydsvenskan http://www.sydsvenskan.se/sverige/testikelbitande-fisk-fangad-i-oresund/ kan väl mer ses som en kuriositet, det lär nog inte bli ett livskraftigt bestånd av dessa nötternas fiende. Eller vad tror ni?

Angående den andra nyheten, i Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stoppar-fiske-av-vild-lax_8359546.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20130813 , så skulle man kunna säga med ett leende; äntligen! Våra dioxindrypande salmonider gör nog sig bättre som rom- respektive mjölkebehållare än som varmrökt pålägg på förrättstoasten.

/T

Färnafiske 

Jag hade tänkt att delge lite tips på färnafiskeri och metoder till detta.

Först vill jag poängtera att jag inte anser mig vara någon expert, ej heller att mina tips passar alla och överallt.

Enligt mig är det mycket viktigt att studera ett vatten innan man fiskar färna. De erfarenheter som jag har är att de gillar alla möjliga typer av vatten men att det varierar en del under året. Dock finns det som alltid undantag som bekräftar regeln.

Tider

Riktigt tidigt vårfiske efter färna bedriver jag gärna i lugnare stryk eller i rena bakvatten. Detta är den tråkigaste formen att fiska efter dem, tycker jag. Oftast glest mellan huggen och vädret brukar man ju inte heller njuta av om man är frusen som jag. Men, och detta är viktigt, de är ofta i riktigt bra kondition. Jag har tyvärr inte lyckats fullt ut på detta tidiga vårfiske men jag har fått en del fiskar och de är som sagt i bra kondition.

April-Maj, den hetaste perioden för stor färna. Det gäller att pricka rätt tid i maj, leken kan gå fort.

Sen vår/försommar, typ juni - kul fiske, men ofta utlekt fisk. De är inte sällan förhållandevis lätta att få upp till ytan då de stiger och tar bröd. Jag har i år (2013) fått två fina fiskar under denna period på 2440 respektive 2680 gram. Dessa fiskar var lite "halvt" utlekta alternativt att de gått upp efter leken. Jag tror inte att alla fiskar leker samtidigt och jag tror även att de leker i omgångar vilket gör att jag tycker det kan vara värt att fiska efter dem även om merparten av fisken lekt och är tunna.

Sommar- och höstfisket är ofta skönt och man kan få ett bra mängdfiske, jag brukar dock inte hitta de riktiga topparna denna tid på året.

Vinterfisket, i England är detta den period som anses som en av de bästa på stor fisk. Vet inte om vi kan jämföra oss här i landet då klimatet brukar vara barskare. Men milda vintrar borde vara hyfsat jämförbara. Jag ska allt prova om och när tillfälle ges, det är bara att hoppas på att de förbannade snö- och isvintrarna håller sig borta.

Sent på kvällen är ofta riktigt bra för större fisk.

Metoder

Bottenmete - Jag brukar köra två typer av bottenmete när jag fiskar färna. Detta är beroende på tid på året, vattnets/platsens utseende och till viss del vilket bete jag använder. Den första tacklingen jag använder är ett klassiskt paternoster, omvänt eller inte det beror på hur jag vill presentera betet.

Ett paternoster-tackel i detta fall försett med en feeder. (Bild lånad av metetorget.com)

Den andra upptacklingen har ett varierande utseende men principen är att sänkena ska vara så lätta att bete och riggen studsar eller rullar med strömmen. Beten som jag kör till denna upptackling är burkskinka (så kallad Spam eller olika medisterkorvar), bröd (då studsar tacklet mer, snarare än rullar), räka om strömmen är stark nog.

Variant två på upptackling för färna. Tacklet rullar/studsar längs botten. Funkar uppenbarligen för barb också;) Lekandet som syns på bilden har inte jag på min upptackling men kan ju vara fiffigt om man snabbt vill ha på ett päronbly eller liknande och slippa byta hela tacklet.

(Bild lånad av www.gofishing.co.uk )

När jag tacklar upp den första varianten av bottenmete så kan jag välja om jag vill fiska med feeder eller inte. Betena jag använder är i princip samma som jag använder vid den andra upptacklingen men jag använder sällan korv/skinka vid detta fiske då jag inte tror att denna tackling presenterar detta bete på ett bra sätt.

Flötmete - När jag använder flöte efter färna så är det i huvudsak med någon typ av avonflöte som jag fiskar. Ibland vill inte fisken gå upp och ta beten på ytan men man ser att de stiger men vänder precis under, då har detta varit en metod som skördat framgångar. Detta speciellt på platser som inte lämpar sig särskilt väl för bottenmete. Exempelvis där det är riktigt mycket skit på botten och där det är lätt att fastna med sänken. När jag fiskar på detta sätt så gör jag ofta som så att jag kastar/skjuter ut beten (typ maggots, bitar av räka, majskorn etc) som får driva med strömmen neråt. Sedan droppar jag i flötet och samtidigt som det driftar neråt så skickar jag ut en liten skur av beten runt flötet och krokbetet. Huggen är nästan alltid riktigt tydliga och flötet dras ner snabbt under ytan. Men det gäller att vara snabb i mothugget ändå då färnan ibland spottar snabbt. Därför är linkontroll A och O. Inga linbågar som gör att flötet draggar, vilket medför att betet inte uppför sig onaturligt och vilket även försvårar mothugget, får förekomma.

Flytbröd - Den enligt mig roligaste metoden! Simpelt och spännande. En krok och brödbit är det som behövs. Jag alternerar mellan en krok i storlek 6-4 och inte sällan utan snarare oftare ganska stora krokar i storlek 2-1. De stora krokarna har fördelen att man får bättre krokning och jag har inte märkt av att fisken skulle skygga direkt. Som kroktafs brukar jag använda nylon- eller fluocarbonlina med diametern cirka 0.30, upplever inte heller att detta påverkar fisken i avseendet att de skyggar och det är skönt att ha lite att sätta emot när de rusar mot närmsta samling rötter på botten.

Mäskning...

...Bedriver jag för det mesta sparsamt när jag fiskar färna. Dock har jag märkt att man kan få igång dem rätt bra och skapa en konkurrenssituation om man loosefeedar med olika beten i anslutning till en bättre ansamling av fiskar. Ofta är det så att när man fiskar färna och fångat en eller ett par på en plats så dör fisket ut, antagligen för att man skrämmer bort övrig fisk. Vid platser som är tajta och där man fiskar med precision i små bakvatten eller mellan buskar som hänger över vattnet etc är det ibland en fördel att mäska. Detta gör jag för att hålla kvar fisken. Då de arbetat upp en konkurrenssituation om maten (se ovan) så upplever jag det som om de inte bekymrar sig alltför mycket om att deras polare åker jojo upp och ner i vattnet. Denna typ av strategi/taktik använder jag dock bara när det är hyfsat varmt i vattnet för att inte riskera att jag mäskar fisken mätt. När det är kallt i vattnet mäskar jag endast med ströbrödsmäsk med tillsatta smaksättningar, detta för att skapa doftstråk som lockar i fisken. Sedan loosefeedar jag ut ett fåtal beten i närheten av mitt tackel om jag märker att aktiviteten är god, annars väntar jag på att de ska finna mitt bete. Jag kan rekommendera Brännis ostdip, monstercrab spray eller dip (oavsett tillverkare) och andra smaker som luktar mycket, för att skapa bra doftstråk (under fiske när det är kallt i vattnet).

Beten

Färnor verkar käka allt. De beten jag använder mest är räka, ost, bröd, korv/skinka och ibland maggots. Jag har även tillverkat ostpasta som jag ska använda och utvärdera på turerna under den kallare delen av året. Annars får folk dessa fiskar på allt ifrån jigg/drag/spinnare till frukter av olika slag. En allätare helt enkelt. Det känns som att det är svårt att fiska med för stort bete efter färna. De har stora munnar och verkar få in hur mycket som helst i dessa och i sina bukar. Jag har många gånger fått fisk som spytt upp bröd, räkor och annat som jag loosefeedat ut på mina fiskeplatser. Man kanske skulle kunna kalla färnor för fiskvärldens labradorer - så länge det finns något som verkar ätbart så äter jag. Dock händer det givetvis att även dessa simmande soptunnor är tröga och svåra att få att äta, men det är då som vissa av de småtrixen som jag beskrivit ovan kan vara bra att ha (flötmetet är ett lysande exempel, då detta gett mig fisk som varken stigit på bröd eller tagit på bottenmete). Sedermera kan fisket vara segt runt leken, men det är ju inget unikt för färnan.

Jaja, hoppas ni fick ut något av denna lilla artikel. Som sagt jag är ingen expert utan detta är vad jag har upptäckt och funnit framgångsrikt, jag kommer säkert att revidera mycket av det jag sagt och beskrivit när jag skaffat mig ytterligare erfarenheter!

Over and out!