Färnafiske 

Jag hade tänkt att delge lite tips på färnafiskeri och metoder till detta.

Först vill jag poängtera att jag inte anser mig vara någon expert, ej heller att mina tips passar alla och överallt.

Enligt mig är det mycket viktigt att studera ett vatten innan man fiskar färna. De erfarenheter som jag har är att de gillar alla möjliga typer av vatten men att det varierar en del under året. Dock finns det som alltid undantag som bekräftar regeln.

Tider

Riktigt tidigt vårfiske efter färna bedriver jag gärna i lugnare stryk eller i rena bakvatten. Detta är den tråkigaste formen att fiska efter dem, tycker jag. Oftast glest mellan huggen och vädret brukar man ju inte heller njuta av om man är frusen som jag. Men, och detta är viktigt, de är ofta i riktigt bra kondition. Jag har tyvärr inte lyckats fullt ut på detta tidiga vårfiske men jag har fått en del fiskar och de är som sagt i bra kondition.

April-Maj, den hetaste perioden för stor färna. Det gäller att pricka rätt tid i maj, leken kan gå fort.

Sen vår/försommar, typ juni - kul fiske, men ofta utlekt fisk. De är inte sällan förhållandevis lätta att få upp till ytan då de stiger och tar bröd. Jag har i år (2013) fått två fina fiskar under denna period på 2440 respektive 2680 gram. Dessa fiskar var lite "halvt" utlekta alternativt att de gått upp efter leken. Jag tror inte att alla fiskar leker samtidigt och jag tror även att de leker i omgångar vilket gör att jag tycker det kan vara värt att fiska efter dem även om merparten av fisken lekt och är tunna.

Sommar- och höstfisket är ofta skönt och man kan få ett bra mängdfiske, jag brukar dock inte hitta de riktiga topparna denna tid på året.

Vinterfisket, i England är detta den period som anses som en av de bästa på stor fisk. Vet inte om vi kan jämföra oss här i landet då klimatet brukar vara barskare. Men milda vintrar borde vara hyfsat jämförbara. Jag ska allt prova om och när tillfälle ges, det är bara att hoppas på att de förbannade snö- och isvintrarna håller sig borta.

Sent på kvällen är ofta riktigt bra för större fisk.

Metoder

Bottenmete - Jag brukar köra två typer av bottenmete när jag fiskar färna. Detta är beroende på tid på året, vattnets/platsens utseende och till viss del vilket bete jag använder. Den första tacklingen jag använder är ett klassiskt paternoster, omvänt eller inte det beror på hur jag vill presentera betet.

Ett paternoster-tackel i detta fall försett med en feeder. (Bild lånad av metetorget.com)

Den andra upptacklingen har ett varierande utseende men principen är att sänkena ska vara så lätta att bete och riggen studsar eller rullar med strömmen. Beten som jag kör till denna upptackling är burkskinka (så kallad Spam eller olika medisterkorvar), bröd (då studsar tacklet mer, snarare än rullar), räka om strömmen är stark nog.

Variant två på upptackling för färna. Tacklet rullar/studsar längs botten. Funkar uppenbarligen för barb också;) Lekandet som syns på bilden har inte jag på min upptackling men kan ju vara fiffigt om man snabbt vill ha på ett päronbly eller liknande och slippa byta hela tacklet.

(Bild lånad av www.gofishing.co.uk )

När jag tacklar upp den första varianten av bottenmete så kan jag välja om jag vill fiska med feeder eller inte. Betena jag använder är i princip samma som jag använder vid den andra upptacklingen men jag använder sällan korv/skinka vid detta fiske då jag inte tror att denna tackling presenterar detta bete på ett bra sätt.

Flötmete - När jag använder flöte efter färna så är det i huvudsak med någon typ av avonflöte som jag fiskar. Ibland vill inte fisken gå upp och ta beten på ytan men man ser att de stiger men vänder precis under, då har detta varit en metod som skördat framgångar. Detta speciellt på platser som inte lämpar sig särskilt väl för bottenmete. Exempelvis där det är riktigt mycket skit på botten och där det är lätt att fastna med sänken. När jag fiskar på detta sätt så gör jag ofta som så att jag kastar/skjuter ut beten (typ maggots, bitar av räka, majskorn etc) som får driva med strömmen neråt. Sedan droppar jag i flötet och samtidigt som det driftar neråt så skickar jag ut en liten skur av beten runt flötet och krokbetet. Huggen är nästan alltid riktigt tydliga och flötet dras ner snabbt under ytan. Men det gäller att vara snabb i mothugget ändå då färnan ibland spottar snabbt. Därför är linkontroll A och O. Inga linbågar som gör att flötet draggar, vilket medför att betet inte uppför sig onaturligt och vilket även försvårar mothugget, får förekomma.

Flytbröd - Den enligt mig roligaste metoden! Simpelt och spännande. En krok och brödbit är det som behövs. Jag alternerar mellan en krok i storlek 6-4 och inte sällan utan snarare oftare ganska stora krokar i storlek 2-1. De stora krokarna har fördelen att man får bättre krokning och jag har inte märkt av att fisken skulle skygga direkt. Som kroktafs brukar jag använda nylon- eller fluocarbonlina med diametern cirka 0.30, upplever inte heller att detta påverkar fisken i avseendet att de skyggar och det är skönt att ha lite att sätta emot när de rusar mot närmsta samling rötter på botten.

Mäskning...

...Bedriver jag för det mesta sparsamt när jag fiskar färna. Dock har jag märkt att man kan få igång dem rätt bra och skapa en konkurrenssituation om man loosefeedar med olika beten i anslutning till en bättre ansamling av fiskar. Ofta är det så att när man fiskar färna och fångat en eller ett par på en plats så dör fisket ut, antagligen för att man skrämmer bort övrig fisk. Vid platser som är tajta och där man fiskar med precision i små bakvatten eller mellan buskar som hänger över vattnet etc är det ibland en fördel att mäska. Detta gör jag för att hålla kvar fisken. Då de arbetat upp en konkurrenssituation om maten (se ovan) så upplever jag det som om de inte bekymrar sig alltför mycket om att deras polare åker jojo upp och ner i vattnet. Denna typ av strategi/taktik använder jag dock bara när det är hyfsat varmt i vattnet för att inte riskera att jag mäskar fisken mätt. När det är kallt i vattnet mäskar jag endast med ströbrödsmäsk med tillsatta smaksättningar, detta för att skapa doftstråk som lockar i fisken. Sedan loosefeedar jag ut ett fåtal beten i närheten av mitt tackel om jag märker att aktiviteten är god, annars väntar jag på att de ska finna mitt bete. Jag kan rekommendera Brännis ostdip, monstercrab spray eller dip (oavsett tillverkare) och andra smaker som luktar mycket, för att skapa bra doftstråk (under fiske när det är kallt i vattnet).

Beten

Färnor verkar käka allt. De beten jag använder mest är räka, ost, bröd, korv/skinka och ibland maggots. Jag har även tillverkat ostpasta som jag ska använda och utvärdera på turerna under den kallare delen av året. Annars får folk dessa fiskar på allt ifrån jigg/drag/spinnare till frukter av olika slag. En allätare helt enkelt. Det känns som att det är svårt att fiska med för stort bete efter färna. De har stora munnar och verkar få in hur mycket som helst i dessa och i sina bukar. Jag har många gånger fått fisk som spytt upp bröd, räkor och annat som jag loosefeedat ut på mina fiskeplatser. Man kanske skulle kunna kalla färnor för fiskvärldens labradorer - så länge det finns något som verkar ätbart så äter jag. Dock händer det givetvis att även dessa simmande soptunnor är tröga och svåra att få att äta, men det är då som vissa av de småtrixen som jag beskrivit ovan kan vara bra att ha (flötmetet är ett lysande exempel, då detta gett mig fisk som varken stigit på bröd eller tagit på bottenmete). Sedermera kan fisket vara segt runt leken, men det är ju inget unikt för färnan.

Jaja, hoppas ni fick ut något av denna lilla artikel. Som sagt jag är ingen expert utan detta är vad jag har upptäckt och funnit framgångsrikt, jag kommer säkert att revidera mycket av det jag sagt och beskrivit när jag skaffat mig ytterligare erfarenheter!

Over and out!

Multefiske

Hallå!

Det är nu 5 år sedan jag fiskade multe för första gången. Det året fiskade jag dem intensivt och lyckades norpa ett par. Sedan dess har jag inte kommit mig för att göra något allvarligare försök. Men i år har jag fått upp suget mer och mer, så jag och en polare bestämde oss för att ta ett pass ihop.

Vi åkte iväg tidigt på morgonen för att vara redo när morgonens första ljus spred sig över platsen vi valt för fisket. Vi mäskade lite med bröd och langade ut våra bottenmete med samma agn som mäsket bestod av. Ganska omgående fick vi kontakt i form av försiktiga pill som via linan fortplantade sig till spötopparna. Till saken hör att vädret inte var det bästa tänkbara för multe. Det var blåsigt, allmänt kyligt och jobbigt. Så den snabba responsen på mäskningen var glädjande. Vinden gjorde det även lite trixigt att kunna få en bra nappindikation. Trots nappen bytte vi plats då vinden tilltog än mer. Nu hade vi vinden i ryggen och det var betydligt lättare att se huggen. Jag brände rätt omgående en bra hugg. Det är lätt att bli het på gröten och multen verkar ofta behöva lite tid innan man kan kroka den.

En tid senare var det min compadre som fick napp. Den lyckades han kroka och det blev en bra fajt. Dock vann fisken, lite retligt, då den lyckades skava av linan mot något i vattnet. Surt! Men vi fortsatte i gott mod. Vi hade aktivitet och det nappade lite till och från men ingen lyckades vi kroka. Sedermera började även aktiviteten avta och vi, men främst min kompis som tappat fisk, började misströsta. Surt att åka hem och registrera en bomtur när vi faktiskt drillat fisk. Då, precis innan den tid som vi hade satt upp som sluttid för fisket så fick el compadre ett napp, han nitar och fast fisk. Drillen är hård och fisken tillåts inte att ta någon lina. Dessutom fiskar den lycklige drillaren med centerpin vilket adderade lite tjusning till beskådandet av fajten. Efter ett väl utfört arbete lyckas slutligen fisken att guidas mot håven i vilken jag håller. En lugn håvning av undertecknad och fisken är i hamn, både bokstavligt och bildligt talat!

Trots risigt väder med jobbiga förhållanden kan vi summera en trevlig och i mina ögon godkänd tur. Fisken vägdes in på dryga 1,7 och var således ingen gigant bland våra svenska multar, men en multe är en multe och multen bör bli respekterad för just det den är, en multe;)

Jag bifogar en liten bild på fisken och fångstmannen med centerpinen;

Jag kommer alldeles säkert bege mig ut på nya eskapader efter denna "havskarp" snart igen. En lurig, svårflörtad och stark fisk. Den har egentligen allt som en bra sportfisk bör ha. Tills dess och innan jag förhoppningsvis kan redovisa ytterligare lyckade expeditioner;

Over and out!

Fiske i Blekinge

Howdy!

Nu har jag varit ute och fiskat karp, denna gång i Blekinge. Fisket var sådär, antalsmässigt bra men jag hade hoppats på bättre toppfiskar. Nu är det ju så att man är skadad av att det kommit upp så stora toppfiskar i sjön och att där simmar så pass mycket fisk över tretton att jag har satt det som mål att fånga en över tretton där. Egentligen så hade jag ansett att fisket varit super om det inte är för att sjön är exceptionellt produktiv av stor fisk.

Under mina mina tre heldagars fiske där så fångade jag någonstans mellan 15-20 karpar. De minsta låg på cirka fem kilo medan toppfisken vägdes in på 11580 gram. Denna fisk var jag mycket nöjd med då jag fångade den på ytan. En doggy-hundmatsbit apterad med baitband på en liten kordakrok storlek 10 var framgångsreceptet.

Semester, lite fiske och en ny syndikatsjö

Hallå!

Den senaste månaden har det varit semester i Frankrike och annat som kommit mellan mig och mitt fiske. Men jag har ändå kunnat få till något sutarpass i en ny sjö som jag har stiftat bekantskap med.

En fiskepolare och jag drog iväg till denna sjö i slutet av juni för att meta lite sutare. Han var/är medlem i den klubb som hade detta vatten som sitt klubbvatten. Nu var det dock så att det inte var många av den gamla klanen som var kvar och som ville ta på sig vattnets fortlevnad. Vi snackade lite löst om att vi skulle försöka att ta tag i det. Mer och mer växte tanken på att detta vatten var intressant. Det finns stora karpar i sjön och det hade för några år sedan tagits karp på över tio kilo i pölen. Beslutet blev sonika att vi skulle försöka fixa till så att arrendet fortlevde och att vi fick in lite pålitligt och duktigt folk till sjön.

Jag tog kontakt med tre polare som jag trodde skulle vara intresserade, det var dom:)

Efter lite meckande så fick vi ihop ett lagom antal personer som, i detta fall 9 personer, vilket gjorde att vi fick tillgång till vattnet till ett bra pris.

Jag har än så länge bara gjort några korta flötmetepass efter sutare i sjön. Beståndet av denna coola art är bra och det finns nog en och annan bra bit som simmar där. Även finare gädda har fångats där så det känns spännande inför framtiden.

Förra helgen beslutade en av oss, Chrille, för att ta en weekend session vid sjön för att se hur karpfisket var. Han mäskade upp en plats med krossade boilies och trigga pellets och började sitt fiske. Inte mycket hände de första dagarna. Jag var nere vid sjön på kvällarna och metade sutare och såg att det var god aktivitet av både karp och sutare på Chrilles mäskade plats. Men någon fisk ville inte komma upp för en titt på världen ovan vatten.

På lördagen ringer det dock i min telefon och det är Chrille som glatt berättar att första karpen i sjön är landad för hans del. Jag hinner att fråga om vikt och även jag blir positivt överraskad när jag får höra om den. - 12,2 säger han och jag känner hur gåshuden sprider sig på mina armar. FAN vad härligt. Utsagorna om grov karp verkade att stämma, vi kanske är ett bra vatten på spåren, hann jag tänka innan jag i min iver klädde på mig skor och hastade till bilen för att köra och fota den glade fångstmannen. Väl framme kan jag inte vänta på att Chrille ska få upp fisken ur retain slingen. Jag ser direkt att fisken är lång, den hade med lätthet kunnat väga ett par pannor till. Antagligen är det en relativt gammal fisk, den har stort huvud och är slank i kroppen. En riktigt cool fisk i mitt tycke. Vi drar av lite bilder innan fisken majestätiskt får simma vidare.

Chrilles första fisk från sjön, en spegel 12,2 kilo. Bra premiär!

Chrilles framgångsrecept på dessa fiskar som det inte fiskats så mycket på innan och som kanske har glömt av hur karpkäk smakar var mäskning med trigga pellets, krossade boilies och som krokbete boilie och plastmajs. I mäsket hade han givetvis även Brännis (http://www.brannis.com/produkter.html)olika dippor. I detta fall har jag för mig att det var banan och ananas.

I helgen kommer jag att lägga någon natt i sjön för att se om det är fler karpar som behagar öppna sin mun för våra beten!

Over and out!

Fiskat lite färna...

Halloj,

Har varit ute och fiskat färna några pass på sistone. Jag misssade förleksfisket då jag av någon anledning tyckte att jag skulle prova vimma då...

Men jag kände ändå att det kunde vara läge att pilla upp någon fin färna. Alla leker inte samt att eftersom det gått en tid sedan leken så borde vissa ha hunnit äta upp sig.

Jag körde ett pass i slutet av maj som jag redan skrivit om här och där jag fick ett nytt trevligt PB.

Jag bestämde mig för att ta en tur efter jobbet för att se om fiskarna hade börjat komma i kondition igen. Styrde kosan mot en plats som jag tycker är trevlig, både natur- och fiskemässigt. Om inget annat kan man ju njuta av naturen om man inte får någon fisk. På nämnda plats har jag tidigare sett kungsfiskare, som måste vara Sveriges vackraste fågel, men även hört hjort och rådjur språka lite med varandra samt hört grisarnas nöffande.Nåväl, min strategi för dagen var att mäska in så mycket fisk som möjligt. Jag brukar inte mäska mycket när jag fiskar färna, men jag var lat och orkade inte röra mig mellan platserna, så det fick bära eller brista.

Började med att ösa ut upphackade räkor och korvbitar, sköt även ut lite bröd för att se om några fiskar steg. Det var lite halvloj aktivitet och några brödbitar försvann ner i färnornas magar. Men det kändes ändå inte som läge att stalka med flytbröd. Jag lade ut mitt bottenmete med räka, givetvis var mina krokbeten boostade med Brännis ostdip (hett till färna, http://www.brannis.com/brannis.html), på platsen och kanske omgående krokar jag en fin fisk som jag tyvärr tappar. Kommer inte exakt ihåg ordningen men, efter ett tag fick jag en riktigt bredryggad och hårdkämpande färna. När jag håvar den så spyr den dessutom ut en del tuggade räkor, vilket visar på att den ätit glatt. Denna fisk visade sig vid vägning både ha ätit mycket och vara i bra kondition i övrigt, en sommarfärna på 2680 gram var ett faktum! SJUKT glad! Detta är nog en av de fiskar som jag uppskattar mest genom tiderna, denna i konkurrens med min gädda på 15,1 kg och min första multe.

Jag fick sammanlagt fyra vettiga färnor på detta pass och en riktigt liten färna på max 2 hg. Just den lilla fisken var roligt då det visar att rekryteringen verkar funka, haha. Att mäska upp en plats på en strategiskt bra plats när man fiskar färna är något jag rekommenderar. Mäska med partiklar som majs eller liknande och exempelvis räkor etc. Detta blir mer som loose feeding snarare än regelrätt mäskning. Jag undviker ströbrödsmäsk och sådant då det bara kommer in massa irriterande mört på platsen då, och har man otur något ännu värre såsom brax;) Jag har upptäckt att man då kan ha ett riktigt intensivt fiske och trissa färnorna till en regelrätt feedingfrenzy. Den fisketur som jag genomförde senast fiskade jag aktivt i cirka 2,5 timme och jag tycker att resultatet var riktigt br. Jag tror inte att jag hade haft detta fiske utan loose feedingen, samt att toppvikten troligen varit lägre då den fisken säkert käkat åtskilliga gram av min delikatesser. Ibland dör aktiviteten av direkt efter att man fått en fisk, men om man bara väntar och lägger ut lite käk till, så verkar det som om de ganska snabbt kommer in på platsen igen.

Jaja, det finns väl hundratals teorier och lika många strategier och åsikter runt detta, men jag vet att detta är en sak som jag har haft framgång med och som jag har som ett val i min arsenal av färnatrix.

Jag bjuder på en liten bild på mitt nya färnaPB:

Ha det!

Senaste tidens fiske

Jaha, jag kan redan nu konstatera att jag var för sen och hade för mycket annat inbokat för att kunna komma iväg på färnafiske innan de lekte. Kan även summera en misslyckad satsning på vimma.

Vi början med vimman. Jag åkte upp till Gävletrakten i jakt på vimma. Väl framme kom jag att tänka på att jag nog borde bokat kort till Dalälven, men så är det när inte huvudet hänger med:) Vilket som, detta ledde till att jag tänke om och jag beslutade mig för att prova Testeboån. Här kommer dessutom det svenska rekordet ifrån.

Sagt och gjort. Jag började mitt fiske och jag märkte omgående att det var lite aktivitet i vattnet. Började med att fånga en gärs av alla arter. Sedan blev det nån bralle och nån hane. Testeboån är, som jag uppfattat det, väldigt beroende av stigningar och vi kan konstatera att jag inte träffade en sådan. Så satsningen blev inte mer än en satsning och fiskarna i mina drömmar uteblev.

Istället fick jag rapporter om bra väder hemma i Skåne och att färnan var på G. Typiskt. Lagom till detta så kunde jag inte komma iväg på något fiske helgen efter detta. Så då återstod denna helg. Givetvis hörde jag då att färnan börjat leka. Men jag tänkte att jag gör ett försök ändå. Jag åkte iväg efter jobbet på fredagkvällen med förväntningarna lågt inställda. Jag tänkte att det nog skulle bli trögt, och det blev det. Min förhoppning vilken jag även lade upp strategin efter var att det fanns någon olekt fisk som var sugen på käk, alternativt fiske på utlekt fisk. Jag har tidigare haft hyfsat actionfiske på utlekt fisk, antar att de är lite hungriga efter lekbestyren. Men det blev inget actionfiske.

Jag sökte mig till en plats som jag vet är bra och håller stor fisk. Jag tänkte att jag skulle fiska i små luckor i växtligheten. Jag började att köra ett vanligt bottenmete, med räka alternerat med bröd. Ganska omgående får jag ett fint hugg. Krokar och känner bra tyngd i spöt som följs av en rusning. Jag lyckas dock inte stoppa fisken innan den lyckas snagga sig runt en gren i vattnet. Jag ger fisken lina för att se om den simmar loss själv, med resultatet att färnan väljer att säga hejdå. Surt! Tänkte direkt; har jag bränt min chans nu? Är eventuell annan fisk bortskrämd? Jag övergår till plan B. Jag börjar skjuta ut brödbitar doppade i Brännis ostdip och följer dessa med blicken nerströms. Där ser jag att brödet attackeras av småmört, men helt plötslit bara exploderar dessa åt alla håll och en stor fisk välver sig i ytan och slurpar i sig brödet. Jag langar ut mer bröd, samtidigt som jag smyger till en bättre position för att få ut min krokförsedda brödbit i rätt vinkel mot fisken. Den slukar beslutsamt brödbit efter brödbit. Jag lobbar ut mitt agn, som fått en lite dutt av ostdippen och jag följer spänt dess väg mot fisken. Smack, fisken tar den utan tveckan och jag krokar. En fin fight ger fisken mig och jag kan lite upphetsad håva den. Den har bra längd och ser olekt ut. Jag mäter och väger, och tycker den ser lite tunn ut baköver bukfenorna till analen. Mycket riktigt, den väger "bara" 2440 gram, den skulle med lätthet kunnat pressa ner våg än mer med buken sprängfylld av rom. Nöjd över mitt nya PB, men ändå lite nedstämd över att den enbart var 60 gram från "regg" så blir jag uppfylld av hopp inför fortsättningen av fisket. Det visar sig dock att denna fisk blev den enda under turen, men jag är nöjd ändå.



Synd att jag var själv då jag gärna hade velat ha en bättre bild på mitt nya PB. Färna 2440 gram, längd 59 cm.

 Nya tag senare i sommar, då hoppas jag på en fisk i sommarkondis, uppäten och fin!

Röglebraxar!

Tja,

Tänkte bara dela med mig av lite erfarenheter jag har av fisket efter brax i Rögle dammar.

Förut fiskade jag oftas med quiverspö och paternoster-tackel, agnat med majs eller maggots. Men det är ofta väldigt trögt fiske i dammarna och det kan vara RIKTIGT drygt att stirra på en topp en hel dag om man inte får mer än ett hugg, eller rent av inget. (nu finns det vissa ortodoxa personer som tycker att man är lat och klen men det kan jag ta:))

Istället har jag likt många andra gått över till boltfiske. Fisket efter brax med denna metod är helt enkelt en nedskalad variant av karpfiske. Själv använder jag Drennan avon-quiver-spö laddade med shimano baitrunner rullar i storleken 2500, detta för att braxen, som enligt mig är en tam fighter ska komma till sin rätt.

Tacklet som jag använder är som sagt ett karptackel, jag väljer att köra med inline-sänke och kort kroktafs (max 10 cm). Jag anser att kort kroktafs är överlägsen till brax. I Rögle dammar kör jag med plastmajs, detta då kräftorna annars käkar upp betet. Det är viktigt att balansera riggen, plastmajsen flyter och det kan behövas lite bly på kroktafsen, ett litet blyhagel brukar räcka. Det finns en hel del olika smaksatta plastmajs i handeln, det är bara att välja den man tror på och testa sig fram.

När jag fiskar i Rögle mäskar jag sällan mycket, jag brukar istället ha en stickmix på tafsen. Det verkar som att en riktigt stinkande mix är het, då jag fått bra resultat på det, men även andra jag känner. En mix jag kan rekommendera är Starbaits stinky stick mix. Mitt råd är även, till skillnad från andra ställen jag fiskat brax på, att inte mäska för mycket. Därav fiskar jag med stickmixen.

Riggen jag använder ser ut så här;

Resultatet av ett framgångsrikt fiske i Rögle kan vara mycket glädjande, får du en brax så kan du nästan vara säker på att den är stor och inte sällan riktigt stor. Det har till och med blivit så att en fisk på 5 kilo inte anses som en särskilt stor fisk i dammarna, något som är lite skevt enligt mig. I min värld är en brax över 4 kilo ALLTID stor.

Här är några av mina finare braxnar jag tagit i Rögle:

Var inte rädd för att prova att dippa dina beten i olika dippor, de smaker som jag har haft bra fiske på, både i form av mäsk och som dipp till betena (även smak på betena) är monster crab och jordgubb. Så fruktiga och stinkisar har gått bra för mig.

Ut och fiska!