... har bestått av vind och när inte den varit i tagen och hindrat intressant fiske så har frostgraderna gjort sitt och lagt ett lock på de fiskemöjligheter jag var intresserad av. Men det har även skett glädjande saker under januari och februari (så här långt). Jag kommer i år att fiska i (minst) två trevliga syndikatvatten med potential på storkarp men även annan fisk. Är det i år jag får en fin gräsis månne? Att fiska gräskarp av lite size har länge varit en liten dröm och mål jag haft. Detta för att slippa, med andan i halsen, tjuvfiska diverse golfdammar och liknande. Jag är inte heller beredd på att betala en halv månadslön, lite överdrivet men, för att få fiska på på karparna i vid Vittskövle.
Jag har kommit ut på ett ytterligare fiske sedan senaste rapporten. Denna gång var det återigen torskfiske med Vandia. Som vanligt när jag är ute med dessa turer på vintern är fisket ofta lite trögt och det är en del felkrokningar som sker (har varit inne på det tidigare). Glädjande var att jag fick fisk som tog på mina upphängare som var i form av tobisar (fina jiggar som jag inte vet om de saluförs längre). Även någon felkrokad fisk fick jag, som jag faktiskt behöll för att den var krokad på ett vidrigt sätt. Jag mår som sagt lite illa av det och känner att det osportsligt att ta med en sådan fisk. Men jaja.
Även karpfisket som jag tycker är så roligt och givande har fått sig en slev kritik av en skribent på Fria Tidningen. Nette Enström som skribenten heter, gav sig i kast med att kritisera den tvivelaktiga etik, som hon anser det vara, i att fiska upp en fisk och posera med den för att sedan låta den simma hem igen. Hon menar att det är djurplågeri, som vi sportfiskare utsätter fisken för, bara för att blidka våra egna drifter och egon. Och ja, jag håller till viss del med. Visst är det djurplågeri. Att fiska är per definition och i viss mån någon form av djurplågeri. Jag har dock tagit ställning för att jag tycker att det är okej. Är jag en sjuk och perverterad människa? Måhända, men jag kommer att fortsätta med sportfiske tills det är förbjudet enligt lag och antagligen även om det skulle bli förbjudet.
Det som missas i kritiken är att just sportfiskare är bland de största ivrarna för friska, oförorenade vatten och att sportfiskeföreningar runt om i landet samt vårt förbund, sportfiskarna, gör mycket för att göra vattenmiljön i hav och sötvatten bättre. Fiskbestånden gynnas helt enkelt av intressegrupper likt vår. Sedan händer det att enskilda fiskar får vara med om traumatiska händelser likt att bli fångade. De verkar dessutom inte tycka att det är alltför skrämmande att bli fångade då jag har några egenupplevda erfarenheter av att fiskar som jag precis fångat, inom loppet av några minuter till någon halvtimme efter tillbakasläpp nappat på mitt bete igen. Våra kära karpar växer dessutom så att det knakar i många kända karpvatten. Djur som lider torde väl snarare tappa i vikt om de skulle må jättedåligt?
Egentligen orkar jag inte dra i denna debatt mer men jag tycker bara att vissa argument och fakta i ovannämnda skribents text haltar och felaktiga.
Till helgen blir det förhoppningsvis lite fiske i någon av våra åar om isen har försvunnit i tillfredsställande grad.
Over and out!
/T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar