Vimmafiske Dalälven och Testeboån

Tjenare!

Har varit på en roadtrip med fiske i fokus. Jag och Brännis begav oss norrut dagarna innan påsk, med siktet inställt på första stoppet utanför Örebro, Dyltaån. Där hade vi för avsikt att komma i kontakt med den lite underliga och svåråtkomliga fisken faren. Att den var just svåråtkomlig fick vi bittert erfara, vi fick nämligen ingen faren och vi märkte inte heller av att den fanns i närheten.

Därav fattades, över ett par öl, beslutet att vi skulle dra vidare till Dalälven för att se om älvens stora exemplar av vimma och i viss mån björknor, mörtar och andra arter var uppe. Öringsfisket var bra så vi, som ville meta, hänvisades till andra platser än de vi verkligen ville fiska på. Dock visade det sig att vimmorna hade stigit men de som var uppe i älven hade inte den storlek som vi sökte efter. De flesta fiskar låg runt 5-8 hekto, alltså minst tvåhundra gram för lite då det var reggan som hägrade för mig. Efter någon dags fiske i zon A tänkte vi att vi skulle söka efter vimmorna längre ner i älven med förhoppning om att möta större fiskar på deras vandring upp till lekplatserna. Vi fiskade i zon B och C och även där pillade vi upp många vimmor men i samma storlek som de vi träffade på upp i zon A.

Förflyttning skedde därmed igen. Nu tog vi sikte på Gävle. I denna stad finns det nämligen två åar som är potenta i vimmasammanhang, Testebo- och Gavleån. Vi åker runt och rekar när vi träffar på en gammal bekant till Brännis, Thomas. Han berättar att han fått en fin fisk och att det är bättre medelvikt i ån än där vi varit tidigare. Jag och mister Burnis beslutar oss för att inhandla kort och testa ån som bland annat har det svenska rekordet på vimma på sitt samvete.

Vädret är skönt och det känns hett med den info vi fått och med de förhållande som klimatet erbjöd. Vi fiskar på en trevlig plats, metoden är bottenmete med mask och/eller räka som vi dippar i antingen Brännis dip smak mask, eller liquid pellet. Men ingen vimma behagar visa sig. Då kommer Thomas och snackar lite och berättar att han har bra aktivitet på sin plats längre uppströms. Jag beslutar mig för att flytta uppåt och fiska vid honom. Han ger mig, mycket vänligt, tillåtelse att fisk i samma område som honom och detta skulle visa sig vara lyckosamt för mig. Efter ett par mindre vimmor landade på min nya plats får jag ett bra hugg med en hårt bottenstökande fisk i andra änden av linan. När jag äntligen håvat fisken så mäter jag den, och då jag fått berättat för mig att en fisk runt 43 cm är en bra fisk så ökar min puls när jag ser att måttbandet vid min hastiga mätning indikerar på en längd däromkring. Jag ropar till mig Thomas och frågar om han kan assistera mig vid vägningen vilket han gentilt också gör. Vågen visar utan krusiduller den ganska osannolika vikten 1000 gram prick, vi bara skrattar och Thomas gratulerar mig till reggan. Kul! En ny reggart och dessutom tagen på en av Brännis dips nya smaker, mask. Betet var en cocktail av räka och mask. Gott var det :)

Vimma, 1000 gram, 43,5 cm lång

Ingen mer vimma det passet och jag kunde somna på kvällen med en go känsla. Dagen efter bestämde vi att vi kanske skulle se om vi kunde finna några mörtar och björknor i finare storlek. Vi åkte till en å som vi fått tips om och vi fiskade denna med gott självförtroende. Dock hittade vi inga monstermörtar i ån, om jag inte minns fel så var den största mörten jag fångade där 560 gram. Efter detta besök i ån åkte vi till Dalälven och fiskade på Hunsen där det ofta finns stora björknor. Inte heller här hittade vi de riktigt stora exemplaren utan toppade med fisk på cirka 6 hg.

Vi kom senare under vår resa till att återvända till ån där jag fick min reggvimma. Vädret var omöjligt mycket bättre nu än gången innan, och detta behövdes då vi hade haft ett gäng riktigt kalla nätter att ta oss igenom med som lägst fem minusgrader och då är det inte skönt att sova utsatt för naturens element. Aktiviteten var bra och det var en hel del fisk som verkade stiga i ån. Jag tappade omgående en fin vimma som skulle kunna ha varit i paritet med min reggfisk, jag fick se den när den var någon meter ifrån mig men jag är inte direkt så rutinerad vimmafiskare att jag kan avgöra storleken på fisken så enkelt men den såg rätt lång ut och fajtades bra. Sedan hände det inte mycket, men jag lyckades dock få upp en fisk som jag inte sett många gånger, nämligen en stäm. En ganska stor sådan faktiskt, den vägde in på 200 gram. Det kan låta pyttigt och det är det men det är å andra sidan en väldigt liten fiskart och reggvikten är, om jag inte missminner mig, på 250 gram.

Mitt lilla stämPB

 Längre fram mot kvällen så blev det än mer aktivitet. Brännis som satt på en annan plats fångade en del vimma och två andra fiskare som vi känner som satt längre ner i ån hade ett grymt mängdfiske med cirka fyrtio vimmor på sitt track record. Men av någon anledning så hade jag ingen fisk hos mig förutom lite små gärsar och abborrar som drog i mina beten. Jag tröttnade och tacklade om till flötmete och tänkte att jag kanske får bättre resultat om jag trottar lite i strömmen. Det var riktigt kul fiske och jag fångade två fina idar som om de inte varit utlekta hade varit och sniffat på reggvikten, jag lyckade även att få vimma på flötmetet, något jag tyckte var ashäftigt. Detta kanske är något jag vid framtida besök och beroende på vattenföringen ska testa igen

För att summera fisketrippen så får jag säga att mitt första riktiga försök på vimma och fiske i Dalälven och Gävleåarna gav mig massor av nya kunskaper och roliga minnen och erfarenheter. Jag kommer definitiv fiska denna fina fisk, vimma, igen. Den är en för sin vikt, en otrolig fighter och den är även i mitt tycke en vacker fisk. Att det dessutom i fisket i Dalälven finns så mycket roliga arter som kan kliva på gör inte fisket mindre intressant. Utöver braxnar, vimmor, mörtar, idar och björknor så fick jag även tre harrar och två havsöringar under Dalälvsfisket, varav den en öringen var cirka 75 cm lång. Jag vill nästan likna fisket i älven med det fisket jag haft i Gullmarn i avseendet att man inte riktigt kan vara säker på vad det är som behagar att gapa över ditt bete.

Detta var en liten resumé av min och Brännis fisketrip, hoppas att det var något ni fann läsvärt :)

Tjipp och hej!

/Tobbe